Reformerat synsätt på vertikala begränsningar inom EG:s konkurrensrätt

Sammanfattning: Under hösten 2000 offentliggjorde kommissionen sitt förslag till ny förordning nr 17, dvs. den förordning som reglerar tillämpningen av EG:s konkurrensregler. Förslaget är resultatet av en reformprocess som tog fart genom den s.k. Vitboken 1999. Huvudpunkten i förslaget är att artikel 81 (3) görs direkt tillämplig vilket innebär att det inte längre blir möjligt att få ett undantag från förbudet mot konkurrensbegränsande avtal som stadgas i artikel 81 (1). Vidare medför det att nationella myndigheter ges befogenhet att tillämpa artikel 81 (3), enskilda avtal kommer därmed att kunna prövas av nationella domstolar fullt ut. Avskaffandet av individuella undantag frigör en mängd resurser för kommissionen som i framtiden ska användas till en ökad kontroll av de allvarligaste brotten mot gemenskapens konkurrensrätt. I det gamla systemet upptog anmälningar av avtal merparten av kommissionens tid, anmälningar som relativt sällan ledde till att brott mot konkurrensrätten beivrades. Även politiken i fråga om vertikala begränsningar har setts över. Syftet var att komma till rätta med brister och samtidigt skydda konkurrensen och marknadsintegrationen. Ett av resultaten är en ny gruppundantagsförordning som är avsedd att omfatta merparten av vertikala begränsningar för leverans och inköp av varor till återförsäljning eller bearbetning samt tillhandahållandet av tjänster. Gruppundantaget trädde i kraft 1 juni 2000 och ersätter de ''gamla'' gruppundantagen för ensamåterförsäljaravtal, exklusiva inköpsavtal och franchiseavtal. För att ett avtal ska omfattas av gruppundantags-förordningen krävs det att avtalsparternas marknadsandelar var för sig understiger tröskelvärdet på 30 %. De begränsningar som faller utanför gruppundantagsförordningens tillämpningsområde till följd av för höga marknadsandelar ska bedömas individuellt. Kommissionen har i riktlinjer försökt klargöra hur bedömningen av dessa begränsningar kommer att ske. Det nya systemet beträffande vertikala begränsningar vilar på ett mer ekonomiskt inriktat angreppssätt där det avgörande är begränsningarnas effekt på marknaden. Kommissionen intar en mer flexibel inställning gentemot olika vertikala samarbeten jämfört med tidigare, även om det är för tidigt att se några praktiska resultat.