Det symboliska motståndet: En fallstudie av försvarsalliansen NATO:s införande av FN:s säkerhetsrådsresolution 1325

Sammanfattning: Problem/Bakgrund: Förenta Nationernas säkerhetsråd antog år 2000 resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet där de riktar tydliga krav på militära organisationer att uppnå intern jämställdhet samt att intensifiera ansträngningarna för att integrera ett externt genderperspektiv i förberedelser, genomförande och utvärdering av fredsfrämjande insatser. Eftersom det finns en klar majoritet kvinnor som jobbar med området finns en stark koppling till ”kvinnofrågor” och kvinnliga intressen. Syfte: Uppsatsen belyser området jämställdhet och genderperspektiv inom militära organisationer. Syftet är att granska och förstå hur könsmaktsordning och den sociala dynamiken mellan etablerade och utanförgrupper påverkar införandet av UNSCR 1325. Kortfattad beskrivning av uppsatsens utgångspunkter och undersökningens uppläggning: Jag studerar ett typfall av militära organisationer genom att intervjuer med elva nyckelpersoner inom försvarsalliansen NATO. Mitt teoretiska avstamp sker utifrån två sociologiska inriktningar, feminism och dynamiken inom figurationen av grupper som är etablerade och de som står i ett utanförskap. Slutsatser/Resultat: Jämställdheten inom NATO går fortfarande långsamt. Det militära fältet är strukturerat kring makt och dikotomin kvinnligt respektive manligt. Det råder ett symboliskt motstånd mot gender- och kvinnofrågor då detta inte stämmer överens med det synen kring det arbete som männen anser skall bedrivas. De investeringar som männen är beredda att göra är begränsade och sammanfaller med aktiviteter som gynnar dem själva. Här finns en önskan att ge sken av beslutskraft och engagemang utan att faktiskt genomföra eller förändra något.