Barn i koncentrationssvårigheter : En intervjustudie hur förskollärare och specialpedagoger bemöter och inkluderar barn i koncentrationssvårigheter i förskola och förskoleklass

Sammanfattning: Den här studien handlar om hur förskollärare och specialpedagoger arbetar för att bemöta och inkludera barn i koncentrationssvårigheter i förskola och förskoleklass. Undersökningen bestod av en kvalitativ intervju där Teresa intervjuade fyra förskollärare och två specialpedagoger i förskoleklass och Moa tre förskollärare och två specialpedagoger med inriktning mot förskolan. Teoretiska utgångspunkter som studien utgick från grundades i ett sociokulturellt perspektiv med fokus på bemötande, samt ett specialpedagogiskt perspektiv som diskuterades utifrån ett relationellt perspektiv. Centrala begrepp som lyftes under samma rubrik var den proximala utvecklingszonen, scaffolding, inkludering, tydliggörande pedagogik samt lågaffektivt bemötande. Resultatet presenterades utifrån olika delstudier som sedan jämfördes i diskussionen. Studiens huvudsakliga resultat visade att bemötandet handlade om att se och möta varje enskilt barn, att utgå från barnens intressen samt göra anpassningar utifrån dem. Detta bemötande lyfter respondenterna även som ett arbetssätt för att arbeta inkluderande. Vi tolkade att förskollärare och specialpedagoger i såväl förskola som förskoleklass hade liknande svar på hur en ska bemöta och inkludera barn i koncentrationssvårigheter. Det förekom däremot skillnader i hur anpassningar gjordes i vardera skolformen. Resultatet tolkades som att det upplevdes lättare att arbeta inkluderande i förskolan. Enligt vår uppfattning har förskolan inte lika begränsade ramar som skolan, som har en annan uppbyggnad och struktur. Samtliga respondenter lyfte tydliggörande pedagogik som betydelsefulla strategier för barn i koncentrationssvårigheter. Det innebär bland annat att ge tydliga instruktioner, förbereda vad som kommer hända under dagen och vad som förväntas av barnet i olika situationer. Ytterligare strategier som förskollärare i förskoleklass beskrev att de använde var konkreta hjälpmedel, exempelvis hörselkåpor, time timer och bänkskivor för att ge stöd åt alla barn i undervisningen.