Immobilisering efter trauma: Retrospektiv studie av förekomsten av spinala skador

Sammanfattning: Bakgrund: Immobilisering är en vedertagen omvårdnadsåtgärd inom dagens prehospitala traumavård, detta trots att det inte finns några randomiserade kontrollerade studier angående åtgärden. Många studier har dock visat att riskerna med immobilisering är många varför det är viktigt att undersöka omvårdnadshandlingen närmare. Syfte: Syftet med studien var att undersöka förekomsten av radiologiskt fastställda spinala skador hos patienter som immobiliserats prehospitalt efter trauman, samt på vilka indikationer denna immobilisering gjordes. Metod: En kvantitativ retrospektiv studie där 288 journaler granskades i ambulansens journalsystem MobiMed 3.0 och i sjukhusets journalsystem Cosmic. Därefter analyserades resultaten i SPSS deskriptivt och grafiskt, med chi2-test samt med oberoende t-test. Resultat: Resultatet visade att av de 246 patienter som genomgått en radiologisk undersökning fanns en konstaterad spinal skada hos 48 patienter, vilket motsvarade cirka 17 %. Alla inkluderade patienter hade varit utsatta för trubbigt våld och den vanligaste indikationen för immobilisering var smärta/ömhet över kotpelaren. Medelåldern hos patienterna med spinala skador var signifikant högre än medelåldern hos de utan spinala skador och en signifikant skillnad fanns mellan patienterna med spinal skada och utan spinal skada och samtidig smärta/ömhet över kotpelaren. Slutsats: Ett större antal patienter uppvisade skador i denna studie jämfört med tidigare studier, hos den stora majoriteten fanns dock inga spinala skador. Detta innebär att patienterna utsätts för en potentiellt onödig omvårdnadsåtgärd som är svagt vetenskapligt underbyggd och medför ett flertal risker. Fler studier inom området behövs för att kunna minska patienters potentiella lidande i och med att immobiliseras prehospitalt.