Tvång i barnets intresse: En kvalitativ innehållsanalys av vilken innebörd barnets bästa har tillskrivits när det gäller tvångsomhändertagande av barn och unga

Sammanfattning: Barnets rättsliga status som minderårig är en unik sådan i bemärkelsen att andra har befogenheter att utöva tvångsmedel på dem alldeles oavsett deras samtycke, och på grundval av vad någon annan säger är bäst för dem. Dessa befogenheter regleras i Socialtjänstlag (2001:453), SoL, och Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, och där en gemensam grundläggande princip för beslutsfattande är den om barnets bästa. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka vilken innebörd barnets bästa har tillskrivits i propositionerna till SoL och LVU. För att svara på frågeställningen har en kvalitativ innehållsanalys gjorts av de två propositionerna där ett induktivt tillvägagångssätt i analysen har plockat ut det innehåll som kan generera en förklaring på vad som enligt regeringen är det bästa för ett barn och hur detta ska förverkligas. Anna Singers teori om att det föreligger ett kluvet synsätt på barn och deras rättsliga ställning är det teoretiska perspektivet som intas i analysen och som sedan appliceras på studiens resultat. Resultatet av analysen är att vad som enligt regeringen innebär ett barns bästa i och med ett tvångsomhändertagande är att ett barn har särskilda behov som behöver tillgodoses, skyddas och säkerställas av en vuxen och att det är vuxna som fattar det slutgiltiga beslutet om huruvida ett barn ska vårdas och vart det ska vistas. I vissa fall innebär barnets bästa också att det själv får bestämma om sina personliga förhållanden alternativt bör höras på beroende av barnets mognad och ålder.