Samhällsempatisk undervisning, varför är inte det en grej? : En kvalitativ studie om gymnasieverksamma samhällskunskapslärares uppfattningar om och arbete kring den svenska läroplanens empatifrämjande värdegrundsuppdrag

Sammanfattning: Krav om främjandet av förståelse för andra och förmåga till inlevelse ur läroplanens värdegrund, är några av de skrivningar som kan anses emanera ur empatibegreppet. Detta medför att empati utgör en grundläggande del av skolans värdegrunduppdrag. Vetenskapligt framtagna tillvägagångssätt för att införliva kraven om empati i samhällskunskapsämnet har dock inte etablerats av den empiriska vetenskapen. Därmed är den föreliggande studiens syfte att bidra med kunskap om gymnasieverksamma samhällskunskapslärares praktik i relation till den svenska läroplanens empatifrämjande skrivningar. Studien avser mer specifikt att undersöka om samhällskunskapslärares arbetssätt, vad som understödjer eller komplicerar detta arbete, samt under vilka förutsättningar arbetet, i relation till verksamhetens beskaffenheter, genomförs. Därför tillämpar denna studie ett kvalitativt metodval, med grundad teori som metodansats. Därtill utgörs studiens empiriska material av tio semistrukturerade intervjuer med gymnasieverksamma samhällskunskapslärare. Resultatet visar att en samhällsempatisk undervisning utgörs och är beroende av arbetssätt, verksamhetsrelaterade förutsättningar, undervisningsmöjligheter och undervisningssvårigheter. Ett samhällsempatiskt arbetssätt består av interaktiva och reflekterande moment, som syftar till att elever lär sig om, förstår och känner för andra människor, samt en elevanpassad undervisning. Förutsättningarna för en empatifrämjande undervisning grundar sig även i verksamhetens styrning. Mer specifikt förutsätter ett sådant arbete från skolverksamheten att praktisk stöttning erbjuds, en organisatorisk planering av genomförandet av värdegrundsarbetet är etablerad och att värdegrundsmålen är anpassade efter skolans verklighet. De faktorer som kan komplicera den empatifrämjande undervisningen grundar sig i icke-empatiska normer och kulturer bland eleverna, samt bostads- och skolsegregationen. Dessa undervisningssvårigheter utgör å andra sidan även undervisningsmöjligheter, eftersom motarbetandet av dessa hinder förutsätter ett empatifrämjande arbete. Detta arbete möjliggörs ytterligare av att det centrala innehållet för samhällskunskapskurserna överlappar med demokratiska värden ur läroplan och lagstiftning.