Tillgänglighet för rullstolsburna personer : En kartläggning av tillgänglighet till offentliga verksamheter i en svensk småstad

Sammanfattning: Bakgrund: Social tillhörighet grundas på självständighet, aktivitet och delaktighet i samhället. Brist på social tillhörighet kan leda till social exkludering och sämre hälsa. Alla individer i samhället har rätt till självbestämmande och likvärdiga levnadsvillkor. Dagens samhälle kan vara en utmaning för personer med funktionsnedsättningar och den omkringliggande miljön kan erbjuda möjligheter, men också orsaka hinder. Enligt Plan- och bygglagen får byggnader med kulturhistoriskt värde inte förvanskas, vilket kan försvåra anpassningar. Syfte: Syftet med studien är att kartlägga tillgängligheten till offentliga verksamheter i en äldre småstad, för personer i aktivrullstol. Metod: Metoden vi använt oss av är en observationsstudie i två delar. Ett objektivt perspektiv som grundas på en checklista, samt ett subjektivt rullstolsanvändarperspektiv. Observationen kompletterades med en semistrukturerad intervju. Resultat: Resultatet visar att de offentliga lokalerna i den aktuella staden är tillgängliga i stor utsträckning, men inte fullt ut. Det visar också ett samband mellan byggnader med kulturhistoriskt värde och bristande tillgänglighet. Den aktuella kommunen har kommit långt med tillgänglighetsarbetet men ansvarsfördelningen mellan ansvariga parter är oklar, vilket kan leda till att anpassningar av miljön aldrig utförs. Diskussion: Författarna upplevde att tillgängligheten i staden var bättre än förväntat, men att vissa alternativa ingångar och lösningar på hinder i miljön, upplevdes diskriminerande. Att som rullstolsanvändare, behöva gå in via en bakdörr, anser vi inte är etiskt korrekt. Slutsats: Det är inte självklart att en person i aktivrullstol kan ta sig in eller ut ur alla byggnader, helt på egen hand. Trots att tillgänglighetsfrågan är högt prioriterad inom kommunen, finns fortfarande vissa brister i den omgivande miljön.