Det sociala arbetets hantverk : En kvalitativ studie om socialsekreterares tolkningar av föräldraskap i relation till det goda, det bristande och det ”tillräckligt bra”.

Sammanfattning: Familj har historiskt sett konstruerats och framställts som mamma, pappa, barn, vilket har standardiserat en samhällsnorm om den ideala familjen. Det finns normer och föreställningar om vad som är ett bra föräldraskap och vilka förmågor en förälder ska ha. En kärnuppgift för socialsekreterare i barnutredningar är att göra riskbedömningar och bedöma föräldraförmåga. En kartläggning från 2021 visade att det fanns brister i två tredjedelar av ärendena gällande barn. Syftet med denna studie är att få en fördjupad förståelse för socialsekreterares tolkningar av det goda, det bristande och det ”tillräckligt bra” föräldraskapet i barnutredningar. För att besvara studiens frågeställningar har sex socialsekreterare fått ta del av en vinjett att resonera kring i enskilda intervjuer. Datamaterialet har sedan analyserats i relation till tidigare forskning och med socialkonstruktivism som teoretisk utgångspunkt. Resultatet visade att bedömningar av föräldraförmåga är ett komplext arbete. Deltagarna lyfter svårigheterna med att applicera begreppet ”tillräckligt bra” i praktiken. Det arbete som görs då föräldraförmåga bedöms kategoriseras som ett socialt hantverk. Resultatet belyste även en organisatorisk komplexitet som innebär att utredningar görs av socialsekreterare men fastställande om ingripande insatser beslutas av annan part baserat på socialsekreterarnas subjektiva utredningar.