Den upphovsrättsliga apokalypsen - En studie om användningen av skyddade verk som träningsdata för att generera nya alster genom kreativ artificiell intelligens

Sammanfattning: En fortskridande teknisk utveckling har inneburit större möjligheter att exploatera upphovsrättsligt skyddat material i den digitala miljön. En teknik som särskilt har uppmärksammats är kreativ artificiell intelligens, som kan användas för att generera nya litterära eller konstnärliga verk. Förfogandet innebär emellertid att många upphovsrättsligt skyddade verk utnyttjas under inlärningsprocessen i egenskap av träningsdata för AI-systemet. Denna uppsats syftar till att utreda om förfogandet utgör intrång i upphovsmannens ensamrätt samt om användandet av befintligt skyddade verk som träningsdata innebär att det nya producerade alstret är att anse som en bearbetning eller ett nytt och självständigt verk. Med hänsyn till att uppsatsen behandlar förhållandet mellan teknikens utveckling och upphovsrätten anläggs såväl en rättsdogmatisk som en rättsanalytisk metod. Upphovsmannen har en exklusiv rätt till exemplarframställning enligt 2 § första stycket URL. När befintligt skyddade verk inmatas och analyseras under inlärningsprocessen för kreativa AI-system skapas automatiskt ett flertal digitala kopior som kan lagras under en viss tid i systemet. Dessa kopior är ofta av mer permanent karaktär och kan komma att återspeglas vid AI-systemets slutresultat, varför kopiorna torde utgöra ett intrång i upphovsmannens ensamrätt till exemplarframställning. Vidare konstateras det i framställningen att det är högst osannolikt att de digitala kopior som uppstår i kreativa AI-system uppfyller förutsättningarna för att omfattas av inskränkningen för tillfällig exemplarframställning i 11 a § URL. Förfogandet måste således tillåtas av upphovsmannen eller omfattas av någon annan upphovsrättslig inskränkning för att vara godkänt. Om de befintligt skyddade verk som använts som träningsdata i viss mån återspeglas i det nya AI-genererade alstret kan detta innebära en bearbetning av ett ursprungsverk, vilket även omfattas av ensamrätten i 2 § första stycket URL. Enbart det faktum att ett befintligt verk har tjänat som inspiration, medvetet eller omedvetet, till ett nytt och självständigt verk leder emellertid inte per automatik till att det utgör en otillåten bearbetning. Situationen ska bedömas i varje enskilt fall utifrån bland annat syftet, urvalet av material och ändamålet med skapandet. Det föreligger större risk för att bearbetningsskyddet ska bli aktuellt om materialet som används är homogent och enbart avspeglar en specifik konstnär. De nya inskränkningarna för text- och datautvinning som återfinns i 15 a-c §§ URL, motsvarande artikel 3 och 4 i DSM-direktivet, öppnar upp för en viss möjlighet att använda text- och datautvinning för kreativa AI-system i syfte att producera nya alster, om förutsättningarna i lagtexten uppfylls. Rättighetsinnehavare har emellertid en möjlighet att på lämpligt sätt förbehålla sig sådant användande, något som forskare anser begränsar den praktiska effekten med bestämmelsen. Detta aktualiserar en svår balansgång mellan upphovsmannens intresse av skydd och kontroll, respektive samhällets intresse av att främja innovation och teknisk utveckling. I framställningen konstateras det avslutningsvis att de nuvarande inskränkningarna för text- och datautvinning i DSM-direktivet inte utgör tillräcklig ledning i en värld där tekniken utvecklas i rasande takt, men att direktivet ändock utgör ett betydande steg för bedömningen av hur befintligt skyddade verk får användas som träningsdata.