Speciallärares reflektioner kring matematiksvårigheter och dyskalkyli

Detta är en Magister-uppsats från Mälardalens högskola/Akademin för utbildning, kultur och kommunikation

Sammanfattning: I skolan finns elever som är i matematiksvårigheter och bland dem finns elever som har fått diagnosen dyskalkyli. Syftet med studien är att få fördjupad kunskap om hur speciallärare beskriver begreppen matematiksvårigheter och dyskalkyli och hur speciallärare arbetar med de elever som innefattas av dessa begrepp. För att få syn på den kollektiva förståelsen av detta används metoden fokusgrupp. Fördelat på tre fokusgrupper har tolv speciallärare (i något fall specialpedagog) samtalat om elever i matematiksvårigheter utifrån de svårigheter eleverna visar och den undervisning som skolan möter dem med. Resultatet visar att matematiksvårigheter beskrivs som ett multifaktorellt problem där beskrivningarna av dessa elever och deras skolsituation utgår från såväl individuella förutsättningar som systematiska och organisatoriska förutsättningar som i sig skapar svårigheter. En tveksamhet till begreppet dyskalkyli framträder i allt från vilka som bör genomföra räkneutredningar till hur användbar diagnosen är. Speciallärarna beskriver en komplex vardag med en självbild som tyder på stor yrkesstolthet där ett möjligt fält för kompetenshöjande finns inom området dyskalkyli och vilken specifik träning som kan kopplas till detta.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)