Periodiseringsfonder - en skatterättslig studie av en reserveringsmöjlighet

Sammanfattning: De svenska företagen har traditionellt sett drabbats av en hög skattesats som uttagits på en smal skattebas. Trots den höga skattesatsen har vår effektiva skatt varit betydligt lägre, tack vare omfattande reserveringsmöjligheter. Genom den omfattande skattereformen 1990 sänktes skattesatsen och antalet reserveringsmöjligheter minskade. Skatteutjämningsreserven (surven) användes endast under ett fåtal år, redan 1995 ersattes den av periodiseringsfonderna. Orsaken till detta var det komplicerade regelverk som surven byggde på. Reglerna varierade för olika företagsformer och valen var många. Genom införandet av periodiseringsfonden fick Sverige ett nytt instrument som hade två huvudsyften: att verka som resultatutjämnare bakåt samt stärka likviditeten i företagen. Både surven och periodiseringsfonden är två exempel på obeskattade reserver, vilket innebär att från ett företags resultat dras en viss summa vilken avsätts genom dessa instrument och återförs till beskattning senare år. Genom att använda dessa instrument minskar det skattepliktiga resultatet och således också företagets totala skattekostnad. Fördelen med obeskattade reserver är att de delvis underlättar för företag med varierande inkomster under olika beskattningsår. Tack vare periodiseringsfonden ruckar man lite på principen om beskattningsårets slutenhet. Då vi numera är medlemmar i EU påverkas vi av de regler som man skapar inom denna organisation, men på de direkta skatternas område har harmoniseringen ännu inte kommit särkilt långt. Dock har förslag lagts fram vilka tyder på att man inom EU förespråkar resultat- och förlustutjämning både genom carry forward och carry back. I Sverige har vi av tradition endast använt oss av carry forward och lagstiftaren verkar vara skeptisk mot att använda sig av carry back. Jag anser att en trolig utveckling framöver kan vara att vi i Sverige kommer att införa någon form av resultat- och förlustutjämning bakåt. Då det gäller periodiseringsfonder och ombildning av företag är reglerna som de ser ut idag relativt begränsade på detta område. Då man jämför med expansionsmedel, som får anses vara ett instrument som har vissa likheter med periodiseringsfonderna, så är det betydligt lättare att genomföra ombilningar av företag. Det har lagts fram förslag rörande en förenkling av reglerna som rör ombildning och periodiseringsfonder, så att dessa mer skulle likna de regler som gäller för expansionsmedel. Jag anser att detta verkar vara en trolig utveckling framöver. Avslutningsvis anser jag att periodiseringsfonderna fungerar bra som resultatutjämnare idag. Vill man åstadkomma effektiv förlustutjämning anser jag dock att lagstiftaren borde införa förlustutjämning bakåt istället för att förlita sig på periodiseringsfonder och expansionsmedel. Jag tror även att detta är en mycket trolig utveckling i takt med att skatteharmoniseringen tar fart inom EU.