ATT BÖRJA LEVA IGEN, MAN KAN INTE BARA FALLA IHOP OCH DÖ : Ur fem unga kvinnors självbiografier om kampen mot ångest och vägen tillbaka

Sammanfattning: Bakgrund: Allt fler unga vuxna diagnostiseras med ångestsyndrom och denna ökning är inget som beräknas avta inom den närmaste framtiden. Risken att unga kvinnor drabbas av ångest är dubbelt så hög som för unga män. Därför är det angeläget att allmänsjuksköterskan har nödvändiga kunskaper för att kunna vårda och stödja dessa patienter redan vid deras första möte med vården. Syfte: Syftet var att belysa unga kvinnors upplevelser av kampen mot ångest och vägen tillbaka. Metod: Studien baserades på en kvalitativ litteraturstudie bestående av fem olika självbiografier författade av unga kvinnor. En manifest innehållsanalys användes för analys av datan. Resultat: De fem unga kvinnornas kamp mot ångest och vägen tillbaka beskrevs genom fyra kategorier och tio underkategorier. Det framkom att hälsa och välbefinnande kunde uppnås trots sjukdom. Kvinnornas upplevelser av hur deras ångest uppkom skiljde sig åt medan de hade liknande upplevelser kring rädslan för att erkänna sin sjukdom, ensamheten och den stora stigmatiseringen. En framträdande del av resultatet var vilken stor effekt det hade när de blev betrodda av sjukvården och fick den vård de faktiskt behövde. Kategorierna som utvanns var; Upplevelsen av vägen till sjukdom, Erfarenhet av att leva med ångest, Känslan att börja leva igen och Upplevelsen av sjukvården. Slutsats: Unga kvinnor som lever med ångest upplever ständigt en kamp mot sin ångest. Ingen kvinna upplever sig som helt fri eller botad men kan lära sig leva med sin ångest. Återkommande upplevelser är isolering, rädsla för att erkänna sin sjukdom samt stigmatisering Sjuksköterskan måste därför gå in med ett öppet och följsamt förhållningssätt och bemöta dessa individer som unika för att kunna bidra till en känsla av hälsa och välbefinnande trots deras sjukdom.