Pappors upplevelser av sitt föräldraskap till barn med intellektuell funktionsnedsättning

Sammanfattning: Syftet med föreliggande studie är att bidra med utökad kunskap om pappors upplevelser av sitt föräldraskap till barn med intellektuell funktionsnedsättning, samt deras erfarenheter av hjälp och stöd från formella och informella stödfunktioner. Med hjälp av kvalitativ studiemetod baseras studiens empiri på åtta semistrukturerade intervjuer med pappor till barn i åldrarna 4 till 51 år. Resultatet av empirin tolkas med stöd av ekologisk systemteori och teorin om känsla av sammanhang (KASAM).  Studiens resultat beskriver ett annorlunda och krävande föräldraskap där kamp om ork och tålamod ständigt är närvarande i vardagen. Men resultatet beskriver också pappors stora stolthet över sina barn och sina barns framgångar och egenheter. Utmärkande från resultatet är pappornas inställning till livet med sina barn som mycket positiv och accepterande trots de många och svåra utmaningar. Behovet av hjälp och stöd framstår som större än hos familjer utan barn i behov av särskilt stöd och omfattningen av behovet hör samman med barnets nivå av funktionsnedsättning samt familjernas tillgång till informellt stöd. De viktigaste hjälp- och stödinsatser anses vara kunskap och avlastning.  Analysen visar bland annat att familjer i svåra livssituationer tenderar att återgå till mer traditionella familjekonstellationer i en strävan efter trygghet och kontroll. Den visar också att det mellan mammor och pappor skapas en strävan efter jämnvikt i förhållandet för att klara av den utmanande vardagen.