BankID - ett verktyg för frihet eller förtryck? En studie om det digitala utanförskapet som effekt av arbetet för digital inkludering

Sammanfattning: I det moderna samhället fungerar digital delaktighet som en social symbol eftersom digital teknik uppfattas som magisk, och därför strävar beslutsfattare efter att se till att alla kan dra nytta av digitaliseringens fördelar. I Sverige används det vedertagna begreppet digital inkludering för att samtliga medborgare ska bli en del av det digitala samhället och för att överbrygga den digitala klyfta som uppstått i takt med den accelererande digitaliseringen. Mot bakgrund av detta syftar denna kandidatuppsats i medie- och kommunikationsvetenskap vid Lunds universitet till att öka förståelsen för varför ett digitalt utanförskap existerar och växer trots insatser för digital inkludering genom att undersöka effekterna av BankID som ett digitalt fenomen i förhållande till befolkningsgrupper med ogynnsamma sociala och ekonomiska förutsättningar. Tidigare studier visar att sociala strukturer i samhället påverkar hur väl människor kan integreras i det digitala samhället, och att en digital klyfta har uppstått just mellan dem som kan och inte kan verifiera sin identitet digitalt, vilket är grunden för den här studiens argument. Det finns dock en kunskapslucka i forskningsfältet om arbetet med digital inkludering, som vi fyller genom att undersöka hur arbetet bedrivs i Sverige och vilka effekter arbetet har för grupper som på ett eller annat sätt redan har försämrade livsvillkor, med hjälp av fallstudie som metod. Vi genomförde nio semistrukturerade intervjuer med personer inom den offentliga sektorn, näringslivet och den ideella sektorn som är medvetna om den problematik som BankID orsakar för utsatta samhällsgrupper. Det empiriska materialet analyserades sedan med hjälp av teorier om konsumtionssamhället, idealisering av digitalisering, digitalt utanförskap samt disciplinär makt. De viktigaste slutsatserna av analysen visar att det finns en cyberutopisk norm i samhället som färgar arbetet med digital inkludering och därmed bidrar till utanförskap. Studien identifierar fyra bakomliggande orsaker till detta: chockdigitaliseringen av det svenska samhället, kvantifieringen av samhället som förbiser marginaliserade befolkningsgrupper, arbetet med digital inkludering som bygger på uppfattningen att de som arbetas med är passiva samt det faktum att det inte finns något samförstånd om vem som är ansvarig för att öka den digitala delaktigheten i praktiken.