Intellektuella i förbund med revolutionen och dess subjekt. Teoretisk kamp och proletarisering inom Förbundet Kommunist, en del av den svenska 70-talsvänstern.

Sammanfattning: Sociala rörelser som utmanar den rådande ordningens etablerade värden och målsättningar formeras ständigt, och utverkar nya kamper, på den samhälleliga arenan. Allt för ofta ses dessa rörelser som något hotande, som uttryck för irrationella utbrott av affekt, snarare än som symptom på grundläggande samhälleliga konflikter och kontradiktioner, vars artikuleringar bör förstås i relation till samhället som en helhet, och till dess dominerande diskurser. Och allt för sällan ses värdet i den kunskap som skapas inom dessa rörelser, en kunskap som ofta brukar komma samhället till del, men även förskjuta de gränsdragningar som konstituerar kunskapen, makten och vetandet. Utifrån ett studium av Förbundet Kommunist, en liten organisation inom den svenska revolutionära 70-talsvänster som hade sina rötter i 60-talets studentuppror, den så kallade bokstavsvänstern, diskuteras dels, på ett mer generellt plan, hur man kan förstå fenomenet sociala rörelser, utifrån teorier som står i relation till en marxistisk problematik (med teoretiker som Antonio Gramsci, Louis Althusser, samt Chantal Mouffe och Ernesto Laclau). Dels diskuteras och undersöks hur denna organisations artikuleringar kan förstås, i sin historiska, sociala och diskursiva kontext, utifrån en symbolorienterad kulturanalys. Främst fokuseras på den leninistiska diskurs som organisationen verkade inom, samt den "proletarisering" som organisationens medlemmar företog. Såväl dokumentanalys som intervjuer används till det senare. I uppsatsen visas hur olika artikuleringar görs inom organisationen, utifrån teman som "teoretisk kamp", "demokratisk centralism", "ett avantgarde", "tron på en förestående revolution" och "den nya människan" samt hur dessa sedermera förskjuts, från en leninistisk avantgardistisk till en mer reformistisk folkrörelseinriktad diskurs. Avslutningsvis sätts dessa olika delar i relation till kapitalismen mer övergripande transformeringar, där den studentbaserade revolutionära rörelsen kopplas till de "nya demokratiska kamper" som sociala rörelser kommit att artikulera under efterkrigstiden.