Förbudet mot dubbel lagföring inom skatterätten

Sammanfattning: När systemet med skilda förfaranden vid grövre skatteöverträdelser (skattebrott) och enklare skatteöverträdelse (skattetillägg) infördes i Sverige, gjordes detta för att minska belastningen på polis- och åklagarmyndigheter. Genom att låta Skatteverket ta hand om de enklare överträdelserna och ålägga enskilda personer schabloniserade sanktioner minskade också trycket på de allmänna domstolarna. Uppdelningen visade sig dock inte vara helt oproblematisk. Detta då frågan om de svenska reglerna, där en person kunde dömas för både skattebrott och skattetillägg, var förenliga med Europakonventionens skydd för den enskilde mot att bli lagförd två gånger för samma sak (dvs. ne bis in idem-regleringen i artikel 4:7 EKMR). Rättsläget har dock inte alltid varit oklart då Europadomstolens praxis på området, innan domen i målet Zolotukhin mot Ryssland meddelades 2009, relativt entydigt pekade på att skillnader i subjektiva krav mellan de olika sanktionerna gjorde att det inte ansågs vara fråga om samma brott i konventionens mening. I och med Zolotukhindomen kom dock detta synsätt att förändras och Europadomstolen argumenterade istället att utgångspunkt skulle tas i om gärningarna i de båda förfarandena var identiska eller i det närmast identiska. I de fall denna fråga kunde besvaras jakande, var det fråga om en otillåten dubbelbestraffning som ansågs stå i strid med artikel 4:7 EKMR. Rättsläget efter detta avgörande ansågs dock inte klarlagt, då omständigheterna i Zolotukhinmålet inte ansågs direkt kunna överföras och bli tillämpliga på det svenska systemet med olika påföljder vid skattebrott och skattetillägg. Frågan om de svenska reglerna stod i strid med artikel 4:7 EKMR diskuterades under flera år flitigt och längre verkade det som att det svenska skatteförfarandesystemet skulle kunna bestå. Under 2013 ändrade dock både Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen sin syn på tolkningen av vad som skulle anses falla under begreppet samma brott, vilket kom att få stor påverkan på det svenska skatteförfarandet. Mot bakgrund av den nya tolkningen av begreppet samma brott uppstod funderingar kring vilka ramar som därefter ska anses gälla för ne bis in idem-begreppet inom den svenska rätten och vilka följder den nya rättstillämpningen kan tänkas få på andra rättsomården i framtiden.