Vad motiverar seniorer att ta del av individanpassade insatser för samvaro och aktivitet?

Sammanfattning: Många seniorer i Sverige är socialt isolerade, och forskning har indikerat att de insatser som ges inte når rätt målgrupp i tillräckligt hög grad. Utifrån detta syftar denna studie till att undersöka vad som motiverar seniorer att ta del av individanpassade insatser för samvaro och aktivitet, vad som möjliggör och hindrar detta deltagande, samt vilken påverkan kontakten med insatsen har för detta. Detta för att framtida insatser inom socialt arbete med äldre ska kunna utformas utifrån kunskap och evidens.  Detta har undersökts genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med seniorer som tagit del av insatser eller aktiviteter inom ramen för ett individanpassat projekt. Studien har haft en hermeneutisk utgångspunkt. Materialet har analyserats genom en tolkande innehållsanalys med hjälp av teorin om det sociala sammanbrottssyndromet, social rekonstruktion och begreppet empowerment.  De faktorer som påverkade intervjupersonernas deltagande var i första hand en personlig inbjudan och undanröjande av hinder från seniorkoordinatorn. Det i sin tur möjliggjorde för dem att göra något nytt och genomföra sina idéer. Många hade även en önskan om att bli del av en gemenskap, trots att alla inte såg sig som ensamma. Att få kunskap om aktiviteterna som erbjöds samt hjälp att ta sig dit möjliggjorde för seniorerna att delta. Dock hindrades de av projektets relativt oklara ramar, där det var svårt för seniorerna att förstå vad som fanns tillgängligt och i vilken mån de kan räkna med kontinuitet i aktiviteten och samvaron.  Som slutsats ser vi att det krävs nya metoder för att nå seniorer med insatser för samvaro och aktivitet och att det är centralt att de professionella arbetar med personlig inbjudan och individanpassning.