Vad ges utrymme i läroböcker? : En normkritisk innehålls-och diskursanalys på religionskunskapsinnehållet i läroböcker för årskurs 1-3

Sammanfattning: Syftet med uppsatsen är att synliggöra och granska de tre religionerna judendom, kristendom och islam i fyra stycken läroböcker riktade mot årskurs 1-3 med ett normkritiskt perspektiv. Eftersom religionskunskap inte är ett enskilt ämne i de lägre årskurserna, utan är en del av de samhällsorienterade ämnena är det fyra stycken SO-läroböcker som utgör studiens material. I studien används två metoder för att få fram data för att kunna besvara forskningsfrågorna. Metoderna som används är innehållsanalys och diskursanalys, för att undersökningen skall beröra fler dimensioner av läroböckernas innehåll. I innehållsanalysen används en frekvenstabell för att granska samt få fram kvantitativ data. De fyra läroböckernas innehåll granskades utifrån fyra kategorier som konstruerats innan. Det gjordes även noteringar över vilka namn som nämns, samt hur ofta deras frekvens. Efter genomförd innehållsanalys genomfördes diskursanalysen, med utgångspunkt i de fyra kategorierna samt namnen som nämndes. Studiens resultat visar att kristendomen tenderar att placeras i framgrunden, och att framför allt judendomen ofta hamnar i dess skugga. Islam tenderar att ges mer utrymme än de andra i vissa sammanhang, men beskrivningarna av religionen består ofta av upprepningar och detaljbeskrivningar. Det förekommer även en tendens bland läroböckerna där de judiska och muslimska fenomenens beskrivningar skiljer sig ganska mycket åt från beskrivningarna av de kristna fenomenen. I somliga textavsnitt kan det tolkas som att det kristna utgör normen och det normala, medan de judiska och muslimska motsvarigheterna är annorlunda och obekant för läsaren. Samtidigt kan det även uppfattas som att författarna försöker skapa goda förutsättningarna för att eleverna ska erhålla kunskaper om samtliga religioner, på ett så likvärdigt sätt som möjligt. Det kan man exempelvis anta eftersom de försöker presentera religionerna med liknande rubriker. Det förekommer dock ordval och medvetna val inom samtliga läroböcker som riskerar att spä på normer som inte gynnar ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle.Slutsatsen visar att brister finns inbäddade i samtliga läroböcker, men att bristerna är olika och därmed bör kompletteras på olika sätt. Beskrivningarna av de tre religionerna är inte helt likvärdiga i alla avseenden, men samtidigt betonas kristendomen i en större utsträckning än islam och judendom i kursplanen för religionskunskap. Det är endast berättelser ut Bibeln som står med i det centrala innehållet. Det betyder dock inte att vissa religioner ska stereotypiseras mer än andra, eller generaliseras ned till statiska fenomen. Det är i slutändan väldigt viktigt att tolkningsvariationen som existerar inom samtliga religioner skildras och visas i undervisningen, såväl inom kristendom som inom islam och judendom. Det är dock ingenting som nämns i alla läroböcker, utan ansvaret att ta upp det faller på den enskilde undervisande läraren