Det diakonala arbetet i en senmodern tid

Sammanfattning: Syftet med studien var att undersöka det diakonala arbetets utformning och roll i dagens samhälle i förhållande till samhällsförändringar uppkomna genom modernitetens framväxt. Det har belysts att kyrkan har andra logiker än de som råder i vår senmoderna tid och därmed en annan tröghet och stabilitet än övriga samhällsinstitutioner. Genom att inte ingå i det moderna samhällets logiker är kyrkan inte en del av modernitetens expertsystem, vilket också skiljer det diakonala arbetet från omsorgsarbetet inom den övriga välfärdsstaten. En följd av att inte ingå i expertsystemen är att diakonens roll gentemot människor som kommer till verksamheten i viss grad kan vara den av en medmänniska snarare än expert och att idealism kan ges ett annat utrymme i arbetet. I viss mån är dock också det diakonala arbetet en del av expertsystemen. Det diakonala arbetet har olika roller i förhållande till den offentliga välfärden. Resultatet visar att arbetet till största delen är alternativt och komplementärt, vilket innebär att kyrkan tar vid där välfärdsstaten slutar, eller utför samma arbete, fast med en annan karaktär. Men i delar har arbetet en ersättande roll och motsvarar det som välfärdsstaten utför. Det diakonala arbetet har också en påtryckande, opinionsbildande roll när de uppmärksammar brister inom den offentliga sektorn. Slutligen är diakonernas roll i förhållande till välfärdsstaten att vara en brygga, där diakonen bistår med hjälp i människors kontakt med välfärdsstaten. Förändringar i det omgivande samhället påverkar vilka grupper av människor som kyrkans sociala verksamhet arbetar med och hur arbetet utformas. En ökad ekonomisk och psykisk utsatthet och ökade flyktingströmmar har påverkat det sociala arbetet.