Matchning av patientens och terapeutens personlighetskonfiguration har betydelse för terapiutfall

Sammanfattning: Syftet med denna studie var att undersöka hur terapeuters personlighetskonfiguration aktualiseras i relation till patienten tidigt i terapin samt samband mellan olika mönster av samstämmighet eller komplementaritet mellan patientens och terapeutens personlighetskonfiguration och dess betydelse för utfall.  I 33 par bestående av patient och terapeut klassificerades terapeuterna som antingen i huvudsak anaklitiska eller introjektiva utifrån Prototype Matching of Anaclitic-Introjective Configuration (PMAI) av två oberoende bedömare vilka uppvisade god interbedömarreliabilitet (kappa =0,63). Resultatet visar en signifikant större förbättring för den samstämmiga gruppen. Studien pekar på betydelsen av att terapeuten tidigt anpassar sin stil att relatera till patientens personlighetsbaserade orientering på relaterande eller autonomi/självavgränsning.