BESLUTSFATTANDE INOM EKONOMISKT BISTÅND : ”Jag är ingen dator, det kommer jag aldrig att bli”

Detta är en Kandidat-uppsats från Umeå universitet/Institutionen för socialt arbete

Sammanfattning: Syftet med studien har varit att undersöka vilka bedömningskriterier som socialsekreterare förhåller sig till när det fattar beslut om ekonomiskt bistånd. I studien har semistrukturerade intervjuer genomförts med sex socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd på en enhet i en mellanstor kommun. I intervjuerna gav de sin syn på beslutsfattande och hur de relaterar besluten till lagar, riktlinjer och organisation samt personliga och relationella faktorer. I studien används de teoretiska begreppen profession och handlingsutrymme och som analysmetod används Grounded Theory. Studiens resultat visar att den rättsliga regleringen är utformad på ett sätt som både tillförsäkrar rättssäkerhet och ger socialsekreterarna ett handlingsutrymme som möjliggör en individuell bedömning. Klientrelationen och det kollegiala stödet är båda centrala aspekter i beslutsfattandet och det visar på att en stark yrkesprofessionalism råder. Känslor anses inte vara en legitim bedömningsgrund men framstår som oundvikligt och nödvändigt för beslutsfattandet. Tidsbrist påverkar besluten i den mening att det kan leda till misstag, men det är oklart om det leder till fler eller färre bifall. Resultatet ger skäl att ifrågasätta införandet av beslutsrobotar inom ekonomiskt bistånd, samt visar på vikten att bevara den individuella anpassningen av vilka krav som ställs på klienten.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)