Är sväljningssvårigheter ett bortglömt problem på svenska vårdboenden? Enkätundersökning bland vårdtagare och vårdpersonal

Sammanfattning: Dysfagi (sväljningssvårigheter) definieras som svårighet eller omöjlighet att svälja mat, vätska eller läkemedel. Sväljningssvårigheter kan leda till allvarliga komplikationer såsom aspirationspneumonier (lunginflammation, pga. inandning av mat), malnutrition (undernäring) och dehydrering (uttorkning). Förutom den fysiologiska försvagningen förekommer även en negativ psykosocial påverkan till följd av dysfagin. Detta kan i sin tur leda till depression och social isolering och därmed ha effekt på individens sociala liv och livskvalitet. Syftet med vår studie är att genom en enkätundersökning genomförd på olika svenska vårdboenden kartlägga hur personer med sväljningssvårigheter upplever sin sväljningsförmåga och om/hur det påverkar deras livskvalitet samt omvårdnadspersonalens uppfattning kring vårdtagarens förmåga att svälja. Vårt mål är även att undersöka omvårdnadpersonalens kunskaper avseende omhändertagande av personer med dysfagi. Vår studie vänder sig såväl mot logopeder som mot omvårdnadspersonal, såsom sjuksköterskor och undersköterskor, som arbetar närmast vårdtagarna. I studien användes en svensk version av ett amerikanskt validerat enkätinstrument för bedömning av sväljningsfunktion, EAT-10. Studien består av sammanlagt 27 personer, 14 vårdtagare samt 13 kontaktpersoner till dem. Studien genomfördes på sex olika vårdboenden i Skåne. Resultaten av vår studie visar att de personer som har sväljningssvårigheter upplever det som ett problem som påtagligt påverkar deras sociala liv och livskvalitet. Däremot uppfattar inte omvårdnadspersonalen att vårdtagarna upplever så stora bekymmer med sin sväljningsdysfunktion. När det gäller grundläggande kunskap kring sväljningssvårigheter hos omvårdnadspersonal visar vår undersökning att en viss kunskap finns men att den inte alltid omsätts i praktiken. Genom att belysa de effekter sväljningssvårigheter kan ha på det psykosociala området för de berörda individerna hoppas vi kunna bidra till att sprida kunskap om dysfagi och dess konsekvenser inom den svenska äldreomsorgen. En högre allmän kompetens och en ökad medvetenhet gällande dysfagi hos vårdpersonal skulle sannolikt leda till ett minskat lidande, minimera riskerna för komplikationer och dessutom få andra positiva effekter (såsom ökad självkänsla, bättre självförtroende samt förbättrade möjligheter att interagera med andra) som är viktiga för vårdtagarens livskvalitet.