Att samordna samverkan mellan skola och arbetsliv : En kvalitativ studie om skola-arbetslivsutvecklare som samordningsfunktion

Sammanfattning: Både rapporter och tidigare forskning har synliggjort att generella vägledningsinsatser inom ramen för samverkan mellan skola och arbetsliv är betydelsefulla för att stärka elevers valkompetens. Vad som synliggörs är att insatserna behöver samordnas, vilket medför att en samordningsfunktion efterfrågas. Syftet med föreliggande studie är att med hjälp av kvalitativa intervjuer undersöka skola-arbetslivsutvecklares upplevelser av att samordna samverkan mellan skola och arbetsliv. Frågeställningarna är: Hur resonerar informanterna kring funktionen som samordnare för insatser där skola och arbetsliv samverkar? Hur resonerar informanterna kring faktorer som kan tänkas påverka samordningen av samverkan mellan skola och arbetsliv? Hur resonerar informanterna kring elevers tidiga kontakter med arbetslivet och dess betydelse för elevers förmåga att utveckla valkompetens? Resultatet analyseras genom Danermark (2000) och Danermark och Germundssons (2007) teoretiska begrepp organisatoriska förhållanden, skilda synsätt och regelverk samt Hodkinson och Sparkes (1997) och Hodkinsons (2008) begrepp handlingshorisont med tillhörande begrepp fält och kapital.  Resultatet visar att skola-arbetslivsutvecklare ser sig som en central mittfunktion vilken samordnar, leder och stödjer insatser inom ramen för samverkan mellan skola och arbetsliv så att dessa fortlöper över tid. En främjande faktor är om samverkan mellan skola och arbetsliv är politiskt förankrad i arbets- och utvecklingsplaner. Skola-arbetslivsutvecklare som samordningsfunktion tycks därför krävas för att stödja såväl studie- och yrkesvägledare [SYV] och lärare, som arbetsliv och omvärld i uppdrag att skapa hållbara och långsiktiga förutsättningar för en relevant och betydelsefull samverkan mellan skola och arbetsliv. Detta för att ge eleverna förmåga att utveckla valkompetens i syfte att göra väl underbyggda studie- och yrkesval.