Handlingskraftiga regeringar eller proportionell representation? - En undersökning av riksdagsspärrar i de skandinaviska länderna

Sammanfattning: Denna uppsats analyserar parlamentariska spärregler i svensk, norsk och dansk rätt. Analysen omfattar de olika spärreglerna i gällande rätt, hur spärrarna tillkommit och legitimerats i förarbeten, samt vilka parlamentariska kon-sekvenser spärrarna har genererat. Sverige, Danmark och Norge har alla olika spärregler. Sverige och Norge har högst procentuell spärr på fyra procent. Den norska spärren omfattar dock endast en viss del av mandaten, då endast utjämningsmandaten omfattas. Den danska spärren omfattar också bara utjämningsmandaten men den procentuella spärren är lägre, då endast två procent av rösterna krävs för ett utjämningsmandat. I alla skandinaviska länder har spärrarna legitimerats som ett nödvändigt skydd mot politisk fragmentering, samt som en garant för handlingskraftiga regeringar. Oppositionspartier och remissinstanser har dock framfört kritik mot spärreglerna då reglerna har ansetts odemokratiska och att de sätter proportionell representation ur spel. Det finns alltså flera överväganden som måste göras vid val av riksdagsspärr. Förespråkare för höga spärrar brukar framföra politikens effektivitet och handlingskraftighet som det främsta argumentet. De parlamentariska dödlägena som befaras vid lägre spärrar kan motverkas av högre spärrar. Med höga spärrar påverkas dock grunden för demokratin när en stor del av befolkningens röster riskerar bli bortkastade. Höga spärrar kan även skapa legitimitetsproblem och misstro hos de väljare som konsekvent förlorar val. När för många känner sig bortkopplade från det politiska systemet ökar risken för att grupperingar ska få för sig att överkasta systemet. Med lägre spärrar blir där-emot fler representerade, vilket kan öka valdeltagandet och känslan av tillhörighet. Dock kan extremistiska partier få en större plattform, vilket riskerar underminera det demokratiska statsskicket om inte tillräckliga skyddsregler finns implementerade. Med en höjd riksdagsspärr hade Sverige kunnat komma i strid med internationella åtaganden. För de stater som har ratificerat EKMR finns enligt Europadomstolen dock en bedömningsmarginal för staterna när det kommer till spärregler. Spärren hade därmed kunnat höjas om skälen för det är legitima.