Att leva och leka på liten yta : En kvalitativ studie om barns perspektiv på små förskolegårdars utemiljö

Sammanfattning: Studiens syfte har varit att undersöka barns perspektiv på små förskolegårdar i stadsmiljö; hur barn upplever och använder den begränsade förskolegårdens miljö och utbud. Förskolegårdar krymper i takt med faktorer som ökad konkurrens om mark, förtätning av städer och växande befolkning. Utvecklingen i planeringen av barns utemiljöer går mot förskolegårdar i slitstarka material som gummiasfalt, plast och betong för att tåla stora barngrupper på liten yta. Genom individuella samtalspromenader med åtta barn i åldrarna fyra till sex år visade barnen upp och berättade om olika platser på sin förskolegård. Barnen fick även ta kort på platserna med kameran på en telefon. Studiens teoretiska ramverk utgår från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Studiens teoretiska begrepp är barns perspektiv och barns aktörskap, samt platsskapande, platsidentitet, barns platser, och handlingserbjudanden. Studien visar att platser som upplevs negativa av barnen är de lekställen som inte erbjuder variation i sitt användningsområde, platser som inte erbjuder utmaningar och där det finns för många regler kring platsen. Ytor av asfalt, gummiasfalt och konstgräs upplevs också som negativa, dessa anses värdelösa som inte går att använda till något. Positiva platser är de ställen man kan leka flera på samtidigt och som har en öppen karaktär som bjuder in till att barnen själva kan bestämma hur man vill använda platsen. Platser där det går att finna naturliga och lösa material upplevs också som positiva. Om barnen själva fick bestämma gårdens utseende skulle det finnas mer naturliga inslag på förskolegården.