Leken som pedagogiskt redskap : En studie om lekens roll i undervisningen från förskoleklass till åk 1-2

Sammanfattning: Syftet med studien är att undersöka lekens utsträckning i undervisningen från förskoleklass till åk 1–2. Studien är kvalitativ. Metoden som används är intervjuer med sex lärare, detta för att undersöka en enskild grupp lärares subjektiva tankar och åsikter. För att undersöka studiens syfte har tre frågeställningar formulerats. Den första frågeställningen i vilken utsträckning leken används som ett pedagogiskt redskap i undervisningen. Resultatet presenteras i två grafer, där det sammanlagda resultatet visar en kraftig minskning av lekens utsträckning i undervisningen efter förskoleklass. Den andra frågeställningen som har formulerats är när leken används i undervisningen, detta för att undersöka lekens generella användningsområde för den enskilda läraren. Studien visar att det främst är rolleken som dominerar i ämnena bl.a. i svenska och engelska. Inom matematiken används främst spel som färdighetsträning. Den tredje frågeställningen som formulerats är vilket syfte lärarna har med att använda sig av lek i undervisningen.  Studiens resultat visar att lärarnas syfte med lek är att utmana och avdramatisera elevernas kunskapskrav samt att ge eleverna en varierad undervisning.   Studien redovisar utifrån litteraturstudier lekens betydelse och hur leken sammanfaller med lärande och utveckling, vilket koppas till min empiriska undersökning. I studien har lekens betydelse presenterats ur en kognitiv psykologisk teori samt ur ett sociokulturellt perspektiv, med utgångspunkt från Jean Piaget och Lev Vygotskij. Studien har även belyst lekens omfattning i förskolans- och grundskolans läroplan. Jämförelserna mellan förskolan och grundskolans läroplan visar att leken tar betydligt mindre plats efter det att eleverna lämnar förskoleklass.