Campylobacter spp. hos slaktkyckling : riskfaktorer på inhysningsnivå

Sammanfattning: Campylobacter spp. är en av de vanligaste orsakerna till gastroenterit hos människor världen över. Hantering och konsumtion av kycklingkött har länge varit en känd orsak till campylobacterios hos människa. Då antalet konfirmerade fall av human campylobacterios samt förekomsten av campylobacter hos slaktkycklingar båda ökar, ökar också behovet av uppfödningsrutiner som ger en så låg förekomst av campylobacter som möjligt. Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka hur faktorer i stallmiljön, miljön runt stallet samt uppfödarens arbetsrutiner påverkar förekomsten av Campylobacter spp. hos slaktkyckling i konventionell och ekologisk produktion, samt hur sådana riskfaktorer skulle kunna undvikas i uppfödningsarbetet. Det är endast delvis känt hur campylobacter sprider sig till kycklingflockar och vad som utgör riskfaktorer för smitta. God renlighet överlag har visats kunna minska förekomsten av Campylobacter i kycklingflockar. Mekanisk rengöring och desinficering verkar för det mesta vara tillräckligt för att bli av med bakterien mellan två uppfödningsomgångar. Mänsklig hantering av kycklingarna innebär en hygienrisk eftersom människor har kontakt med utomhusmiljön där campylobacter kan finnas. En tydlig hygiengräns med byte av skodon vid inträde i stallet har visat sig vara mer effektivt än desinfektionsbad. Mänsklig hantering har också visat sig öka risken för campylobacter vid så kallad delad slakt, eftersom bakterien kan spridas i flocken när en del av kycklingarna fångas in för slakt. Att andra djurslag finns i närheten av kycklingstallet har visat sig vara en riskfaktor. Smittspridning verkar kunna ske mellan nötkreatursavföring och kycklingar, exempelvis via kontaminerade skodon och kläder. Att nötkreatur drar till sig flugor som kan sprida campylobacter är också en möjlighet. Skadedjur i form av gnagare verkar vara en riskfaktor, antingen som en indikator för dålig allmän hygien eller som potentiell smittreservoar. Vertikala ventilationstrummor på stallbyggnaden (i motsats till horisontella ventiler) är en riskfaktor, möjligen på grund av att flugor lätt kan komma in den vägen. En annan möjlig förklaring är att ventilationstrummorna är svåra att rengöra. Sommarklimat har också identifierats som en klar riskfaktor, och en säsongsvariation finns där förekomsten av campylobacter är högst på sommaren. Prevalensen av Campylobacter spp. har visats vara förhöjd hos ekologiska och andra utomhusfrigående slaktkycklingar. Troligen beror detta på att de har tillgång till en rastgård utomhus. Rastgården har visat sig kunna vara kontaminerad med campylobacter redan innan kycklingarna får tillgång till den, och kan fungera som en smittkälla då kycklingarna sedan vistas i den.