Är CEDAWs arbete för kvinnor på landsbygden i Indien framgångsrikt?

Sammanfattning: Convention on the Elimination of all Forms of Discrimination Against Women (CEDAW) är en av världens mest ratificerade traktat inom det internationella mänskliga rättighetssystemet. Däremot betraktas den av många som ett mycket begränsat organ som misslyckats avseende vad det åstadkommit för kvinnors rättigheter världen över. Syftet med detta arbete är att analysera CEDAW:s arbete och huruvida det är framgångsrikt gällande kvinnors rättigheter. Uppsatsens centrala fokus är kvinnor på landsbygdens rättigheter, avgränsat till kvinnor på landsbygden i Indien. Målet med undersökningen och analysen är att svara på frågeställningen gällande hur framgångsrikt CEDAW:s arbete är för kvinnor på landsbygden i Indien. För att svara på frågeställningen kommer Martha Nussbaums kapacitetsansats att användas. Kvalitativ innehållsanalys är den valda metoden eftersom det är en lämplig metod för att framgångsrikt analysera det valda materialet. Materialet har noga valts ut för att göra undersökningen trovärdig, informativ och intresseväckande. Efter att ha analyserat materialet utifrån det valda teoretiska perspektiv är slutsatsen att CEDAW:s arbete för kvinnor på landsbygden i Indien inte är framgångsrikt. De faktorer som jag valt att fokusera på i motiveringen till den dragna slutsatsen är för det första att CEDAW har bristfälliga implementeringsmöjligheter vilket gör deras möjlighet att säkra och tillgodose centrala förmågor begränsad. För det andra uppfyller CEDAW artikel 14 inte Martha Nussbaums lista på de centrala frågorna som är avgörande för en individs möjlighet till ett värdigt liv, och till sist argumenterar Nussbaum för förmågornas heterogenitet och betonar risken att prioritera vissa centrala förmågor över andra.