Dödsorsaker och överlevnad hos svenska katter diagnosticerade med hypertrofisk kardiomyopati

Sammanfattning: Hypertrofisk kardiomyopati, HCM, är kattens vanligaste hjärtmuskelsjukdom. Katter med HCM kan leva länge men ett ansenligt antal drabbas av hjärtsvikt, arteriell tromboembolism (ATE) eller plötslig död. Sjukdomen karakteriseras av en icke kongenital koncentrisk hypertrofi utan dilatation av vänster kammare. Etiologin för sjukdomen är inte helt klarlagd men den har visats vara genetiskt betingad hos flera raser och ha ett autosomalt dominant nedärvningsmönster. Kliniskt är HCM en uteslutningsdiagnos som ställs vid en ultraljudsundersökning av hjärtat då andra orsaker till hjärtmuskelhypertrofi uteslutits. Syftet med detta arbete var att undersöka dödsorsaker och överlevnaden hos katter diagnosticerade med HCM samt att undersöka olika kliniska variablers diagnostiska värde. Katter som under perioden 2005-01-01 till 2010-12-31 fick diagnosen HCM på Universitetsdjursjukhuset i Uppsala men ej utvecklat kongestiv hjärtsvikt vid diagnostillfället inkluderades i studien. Hypertrofisk kardiomyopati definierades som kammarväggstjocklek i diastole på ≥ 5 mm och/eller både hypertrofierade papillarmuskler och Systolic anterior motion (SAM) av mitralisseglet har definierats som diagnostiska kriterier för HCM. Totalt 79 katter inkluderades i studien. Ålder vid diagnos varierade från 2 månader till 16 år (medianålder 4 år) och medianuppföljningstiden var 1290 dagar. För den studerade populationen katter med HCM var medianlivslängden 12,5 år. Hankatter var tydligt överrepresenterade. Av de 44 katter som avlidit under uppföljningsperioden dog/avlivades 52 % av hjärtrelaterade problem. Bland katterna som dog en hjärtrelaterad död (n= 23) dog 26 % plötsligt, 17 % avlivades pga. ATE och 57 % dog/avlivades pga. hjärtsvikt. För diagnos och prognos bör ett ultraljud göras. Vid multivariabel analys avseende hjärtrelaterad död visades ultraljudsvariablerna för septal vänster kammarväggstjocklek i diastole (IVSd), vänster förmaksstorlek (LA/Ao kvoten), vänster förmaks inre diameter i diastole (LVIDd) och LVEDD/mean wall som är ett mått av koncentrisk hypertrofi vara prognostiskt viktiga. Den totala mortaliteten påverkades av ultraljudsvariablerna för septal vänster kammarväggstjocklek i diastole (IVSd) och vänster förmaksstorlek (LA/Ao kvoten). Varje ökning av IVSd i millimeter ökade risken att dö i HCM 1,4 gånger och för varje ökning av LA/Ao kvoten med en enhet ökade risken att dö i HCM 4,4 gånger. Ålder vid diagnos, kön, blåsljudsgrad (1-6), kastrationsstatus, hjärtfrekvens, fractional shortening (%), tjockleken på vänster kammares yttervägg i diastole (LVPWd) och vänster kammares inre diameter i systole (LVIDs) hade ingen signifikant påverkan på prognosen för asymptomatiska katter.