Socialarbetares erfarenheter av arbetet med ensamkommande flickors utsatthet och behov inom HVB : En kvalitativ studie med feministiska teoretiska utgångspunkter

Detta är en Kandidat-uppsats från Umeå universitet/Institutionen för socialt arbete

Sammanfattning: Ensamkommande barn som kommer till Sverige kan utifrån deras behov placeras på HVB för att få stöd de behöver. Vi har identifierat ett kunskapsbehov om ensamkommande flickors utsatthet samt behov utifrån brist på tidigare forskning. Studiens syfte är att undersöka och analysera en grupp socialarbetares erfarenheter av utsatthet och behov ensamkommande flickor kan ha inom HVB, samt hur denna grupp socialarbetare kan förhålla sig till aspekter av kön i sitt arbete med flickorna. Studiens metod var kvalitativ och fem semistrukturerade intervjuer med socialarbetare som arbetar eller har arbetat med målgruppen genomfördes. Resultatet visade att respondenterna upplevde att flickor inom HVB kunde vara en utsatt grupp på grund av kön, ålder, trauma samt sexuella utnyttjanden. Respondenterna upplevde även att ensamkommande flickor hade sociala, psykiska, kroppsliga behov således behov av trygghet och integration. Ytterligare huvudresultat var att majoriteten av respondenter upplevde att HVB främst var anpassat för pojkar, att respondenterna upplevde att de inte hade nog med kunskap om kön samt att de inte existerade nog med anpassat stöd för flickornas situation. Studiens viktigaste slutsatser var att flickorna hade en särskild utsatthet som ofta kunde skilja sig från pojkarna utifrån kön, genus samt ålder och att studien kan tyda på att HVB i många fall anpassas mer för pojkar än flickor. Olika förväntningar existerade även utifrån kön bland både personalgrupper samt barnen som påverkade båda grupper. Ytterligare att studien kan tyda på att socialarbetare inom HVB upplevde att de behöver mer kunskap om kön samt anpassat stöd för att kunna möta ensamkommande flickors situation inom HVB.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)