Några specialpedagogers kvalificerade samtal i yrkespraktiken-leder de till skolutveckling?

Sammanfattning: Syftet med studien var att undersöka hur specialpedagoger beskriver att de använder det kvalificerade samtal i sin yrkespraktik samt hur de upplever att dessa leder till skolutveckling. Utifrån syftet valdes en kvalitativ ansats med halvstrukturerade intervjuer som metod vilket sågs skulle ge ett rikt material att analysera. Sju intervjuer med specialpedagoger verksamma i grundskola genomfördes. De transkriberade intervjuerna användes för en innehållsanalys där gemensamma teman eftersöktes. Resultatet som analysen gav diskuterades med hjälp av bakgrund i tidigare forskning och de teoretiska ramar som presenterades. Det resultat som trädde fram var att flertalet av de specialpedagoger som intervjuades saknade tid för att regelbundet hålla kvalificerade samtal. Där man arbetade med fortbildning i form av kollegialt lärande upplevde specialpedagogerna en kontrast mellan vad som kunde åstadkommas med kvalificerade samtal som återkom regelbundet. De samtalen gav möjlighet till reflektion och direkt koppling till praktiken mellan samtalen. Det fanns en tydlig koppling mellan reflektion och yrkesutveckling visade intervjuerna. När tiden för samtal var mer formaliserad gavs ett tydligare mandat från skolledningen, vilket upplevdes positivt. Att det fanns en kommunikation inom systemet skola var betydelsefullt och vi kunde se att specialpedagogerna var en viktig del eftersom de kommunicerade med många på olika nivåer i systemet och samtidigt behövde de ha en blick för helheten. Det fanns en diskrepans mellan uppfattningen om att skolledaren såg samtal som viktiga och att skolledarna möjliggjorde kvalificerade samtal som en längre process. Det saknades tid, kontinuitet och tydliga strukturer för möjliggörande av detta, trots att forskning påvisar vikten av detta för att professionsutveckling ska ske.