Plagued By Conspiracy Theory : En kvalitativ analys av 'Plandemic', en konspirationsteoretisk video

Sammanfattning: Desinformation i form av konspirationsteorier blir allt vanligare i dagens sociala medielandskap. Användare lär sig navigera bland all den information som sprids och etablerade medier försöker hänga med. När krisen slår till och behovet av information ökar ställs alla inför frågan om vad som är sant och inte. Precis i början av Covid-19 pandemin (2020) delades en video på Facebook, Youtube och Vimeo. 'Plandemic' presenterades som en dokumentärfilm skapad av filmregissören Mikki Willis. I videon intervjuade han Judy Mikovits, en publicerad forskare inom medicin. Där berättar Mikovits om den korruption som uppstått inom den medicinska forskningsvärlden de senaste 40 åren på grund av Anthony Fauci, den medicinska chefsrådgivaren till USA:s president. Videon blev snabbt nedtagen och stämplad som en konspirationsteori av alla de stora sociala mediebolagen, idag går videon nästan inte att hitta, men den hade redan fått fäste. Syftet med studien är att undersöka hur en konspirationsteori kommunicerar och strategiskt uttnytjar retoriska och visuella verktyg under en samhällskris. Detta görs med hjälp av en kvalitativ textanalys med fokus på retoriska och semiotiska analytiska aspekter, på en fallstudie av dokumentärfilmen 'Plandemic'. För att därigenom berika specifika och befintliga kunskapsområden om desinformation på sociala medier i dokumentärt format. Frågeställningarna som används fokuserar på samhällskrisens betoningar, de retoriska och visuella egenskaper samt de dokumentära verktygen. Detta för att så genomförligt som möjligt redogöra för meningen med videon. De teorier som används är visuell retorik, socialsemiotik, genre-teori om dokumentär och narratologi. Tillsammans ämnar dessa ge en klar bild över vad videon faktiskt kommunicerar och övertygar om. Genom denna studie har vi bidragit till en djupare förståelse i hur viktigt språket och timingen är för att konspirationsteorier ska få spridning. Ethos, logos och pathos är nyckelingredienserna för att skapa aktörer som är övertygande. Det är framför allt språket som kontrollerar legitimiteten. Ofta ställs det visuella och de retoriska dragen i hård kontrast till varandra. Språket, tillsammans med experternas påståenden skapar legitimitet och kredibilitet hos berättaren. Kategoriseringen av dokumentär och utnyttjandet av dess egenskaper är vanligt förekommande för konspirationsteoretiker. Eftersom det är så enkelt att manipulera de dokumentära verktygen till sin fördel och sprida desinformation, anser vi att dokumentärer inte bör vara så starkt sammankopplade med sanning som de är idag. Vid betoningen och nedtoningen av argumenten för korruption kan vi identifiera att de effektivt går att arebeta med att skräddarsy flera olika mediekällor till de argument som förs. Vid en närmare analys kan vi konstatera att argument från konspirationsteorier oftast är ofullständiga. Vår slutsats är att konspirationsteoretiker medvetet gör detta, för att de vill att sociala medieanvändare ska kunna addera sina egna slutsatser och interagera med konspirationsteorier för att på så sätt hålla den vid liv.