Språklig förmåga hos 10–12-åriga barn i relation till kön, livskvalitet och vårdnadshavares utbildningsnivå

Detta är en Magister-uppsats från Göteborgs universitet/Institutionen för neurovetenskap och fysiologi

Sammanfattning: Syftet med föreliggande tvärsnittsstudie var att undersöka språklig förmåga i relation till kön, livskvalitet och vårdnadshavares utbildningsnivå hos 10–12-åriga barn. Tjugoåtta barn (17 flickor, 12 pojkar) och 56 vårdnadshavare medverkade i studien. Barnens förmågor avseende receptivt och expressivt språk, språklig struktur, språkligt minne, arbetsminne samt receptivt ordförråd undersöktes. Barnens livskvalitet undersöktes med ett självskattningsformulär. Inga signifikanta skillnader sågs mellan pojkars och flickors språkliga förmåga. Ett signifikant samband sågs mellan barnens livskvalitet och språkliga förmåga, dock ej gällande receptivt ordförråd. Båda vårdnadshavarnas utbildningsnivå korrelerade signifikant med barnets språkliga förmåga, men endast mammans utbildningsnivå var signifikant gällande receptivt ordförråd. Studiens resultat bör tolkas med försiktighet på grund av studiens storlek och urval, men kan ge ökad insikt i relationen mellan språklig förmåga och kön, språklig förmåga och livskvalitet samt språklig förmåga och vårdnadshavarnas utbildningsnivå hos 10–12-åriga barn.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)