Personals ställningstagande till fysisk kontakt med barn, inom barn- och ungdomspsykiatrin

Sammanfattning: SAMMANFATTNING Detta är en kvalitativ och kvantitativ tvärsnittsstudie med en deskriptiv och komparativ design. Syftet med studien var att undersöka vilka ställningstaganden till fysisk kontakt som personal inom barn- och ungdomspsykiatrin gör, utifrån en fiktiv fallstudie. Syftet var också att jämföra om det är några skillnader i ställningstagande till fysisk kontakt beroende på personalens kön, psykoterapeutkompetens och yrkeskategori samt att beskriva hur deltagarna kommenterat sina ställningstaganden. Resultatet visade att kvinnor är mer positiva till fysisk kontakt än män, att sjuksköterskor är mer positiva till fysisk beröring än psykologer och att personal som inte är legitimerade psykoterapeuter är mer positiva till fysisk beröring än legitimerade psykoterapeuter. Respondenterna lämnade kommentarer till frågeformuläret. Dessa har fördelats i fyra temagrupper. 95 personer har gett kommentarer inom temagruppen fysisk kontakt, 150 personer inom temagruppen fysisk kontakt – vad påverkar? 59 personer har gett kommentarer inom temagruppen förhållningssätt till att ingripa fysiskt och 27 personer inom temagruppen övriga kategorier. Respondenterna anser att det finns många olika faktorer som påverkar om/i vilken utsträckning man bör ge fysisk kontakt till ett barn och de anser att det är svårt att avgöra detta utan tillräcklig information om barnet och situationen.