Överviktiga och obesa patienters upplevelse av viktstigma inom Hälso- och sjukvården : en litteraturöversikt

Sammanfattning: Bakgrund  Övervikt karaktäriseras som ett BMI inom intervallet 25–30, och obesitas diagnosticeras vid ett BMI över 30. Enligt WHO är cirka 1,5 miljarder vuxna överviktiga och över 500 miljoner vuxna uppfyller kriterierna för obesitas. Tidigare forskning påvisar att stigmatisering av denna patientgrupp förekommer inom hälso- och sjukvård. Därmed finns behov av ytterligare forskning kring överviktiga och obesa patienters erfarenheter av viktrelaterad stigma inom hälso- och sjukvård. Syfte  Syftet var att beskriva överviktiga och obesa patienters upplevelse av viktstigma i mötet med Hälso- och sjukvård. Metod  Studien är utförd i form av en icke-systematisk litteraturöversikt. Resultatet baserades på 16 vetenskapliga originalartiklar. Samtliga artiklar hämtades från databaserna CINAHL och PubMed. Kvaliteten på de valda artiklarna granskades med hjälp av Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. Vid analys och sammanställning av resultatet användes integrerad analys, vilket resulterade i tre huvudkategorier. Resultat  Resultatet belyste överviktiga och obesa patienter upplevelser av viktrelaterad stigmatisering inom hälso- och sjukvård. Tre huvudkategorier identifierades; Patienternas upplevelse av kommunikation, Patienternas upplevelse av påverkan på vårdkvalitet, samt Negativa känslor som konsekvens av viktstigma. Utifrån huvudkategorierna formulerades sex underkategorier; Kommunikationsbarriärer, Personcentrerat bemötande, Nedsättande bemötande, Felaktigt vårdfokus, samt Vårdbarriärer. Slutsats Denna studie visade på att överviktiga och obesa patienter upplever stigmatisering i mötet med hälso- och sjukvård, vilket kan leda till lidande och misstro inför sjukvården. Det framkom även att denna patientgrupp upplever att det finns en osäkerhet bland vårdpersonal kring hur viktfrågor ska tas upp med patienten. Då stigmatisering resulterar i ökad risk för vårdfel och försämrad hälsa inom denna patientgrupp, samt utgör hinder för att bedriva personcentrerad omvårdnad är det av vikt att ett förbättringsarbete sker inom detta område.