Flickor inom autismspektrumtillstånd i förskolan

Sammanfattning: Flickor inom autismspektrumtillstånd (AST) tenderar att missas eller diagnostiseras senare än pojkar inom AST. I Barnombudsmannens årsrapport från (2016) framkommer att det är fler pojkar jämfört med flickor som diagnostiseras med Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) och att flickor med NPF får sina diagnoser senare än pojkar. Flickors symtom uppmärksammas inte på samma sätt som pojkars, vilket kan leda till en del svårigheter för flickor som exempelvis depression, ätstörning och skolfrånvaro (Kopp, 2010). Det är av vikt att personal i förskolan har tillräckligt med kunskap kring flickor inom AST för att kunna upptäcka dem i god tid och erbjuda det stöd som behövs (Hedvall, 2014).Denna studies syfte är att synliggöra flickor inom AST i fem förskolor, detta genom att belysa pedagogers och specialpedagogers upplevelser kring skillnader i symptomspresentation mellan pojkar och flickor. Syftet är även att undersöka om det finns svårigheter med att upptäcka flickor med autism och vad de upplever att det kan bero på, samt specialpedagogens roll i det förebyggande arbetet. Detta genom följande frågeställningar:•Vilken kunskap finns kring flickor inom autismspektrumtillstånd i de studerande förskolorna?•Finns det könsskillnader i upptäckten av förskolebarn med AST, om så är fallet vilka orsaker kan det bero på?•Hur arbetar specialpedagogen förebyggande i arbetet med flickor inom autismsspektrumtillstånd?Vi har knutit an vår studie till Thomas Brantes professionsteori och de fyra begreppen; legitimitet, förtroende, auktoritet och autonomi som beskriver olika professioners villkor. Professionsteorin gjorde att vi kunde koppla samman specialpedagogens roll och uppdrag till förskollärarnas syn på specialpedagogen och dennes kunskap.Studien är inspirerad av den vetenskapsfilosofiska ansatsen fenomenologi med livsvärldsansatsen som utgångspunkt. Det är en kvalitativ studie som består av semistrukturerade intervjuer med förskollärare och specialpedagoger. Resultatet visar att förskollärarnas kunskapsnivå kring flickor inom AST varierar men att den överlag är låg. Detta kompletterar tidigare forskning som visar att lärare har en svag till acceptabel kunskapsnivå om AST (Haimour & Obaidat, 2013). Majoriteten av deltagarna lyfter fram att de mött fler pojkar än flickor inom AST och att pojkars symtom är lättare att känna igen än flickors. Båda professionerna upplever att de inte fått tillräcklig kunskap kring detta under sina utbildningar. Den kunskap som de införlivat har de inhämtat genom att de mött barn inom AST och att de själva sökt kunskap kring fenomenet. Detta stämmer överens med tidigare forskning som visar att lärares egen kunskapssökning i området har en positiv påverkan på lärares kunskaper (Young, Mannix McNamara & Coughlan, 2017). Specialpedagogerna lyfter fram att de genom handelning och fortbildning arbetar förebyggande medan förskollärarna betonar att de saknar specialpedagogen som utbildare och kunskapsförmedlare. Det framkommer även att det saknas en samsyn om vad ett förebyggande arbetet innebär.Slutsatsen är att det behövs mer forskning kring flickor inom AST och en ökad kunskap hos förskolans personal. Utbildningarna bör inkludera kurser inom neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) för att kunna öka kunskapen hos förskollärarna och specialpedagogerna.