Floran i Blüchers park; Genarp

Sammanfattning: Lunds kommun har under några somrar tillbaka inventerat olika faunagrupper i olika naturområden i Genarp, en mindre ort som ligger cirka 2,5 mil sydöst om Lund. Under dessa somrar (2007-2010) hittades och registrerades nio olika rödlistade insektsarter i Blüchers park, ett naturområde med en mosaik av olika naturtyper på sandunderlag. Blüchers park är cirka 2,7 hektar stort och ligger i Genarps östra del. Detta arbete kompletterar de ovan nämnda insektsinventeringarna med en florainventering av Blüchers park. Syftet med arbetet är dels att söka förståelse till varför funna kärlväxter i Blüchers park växer där de växer, dels att ta reda på vilka skötselåtgärder som skulle kunna vara lämpliga i området, det vill säga hur förekomsten av funna rödlistade insektsarter kan komma att gynnas genom olika floraskötselåtgärder. Under juni-augusti 2011 återfanns 175 kärlväxtarter i Blüchers park. Av dessa var nio stycken (5 arter och 4 artgrupper) så kallade förbindelseväxter (växter som rödlistade insektsarter är beroende av) av särskilt intresse eftersom åtgärder som gynnar dessa även kan förväntas gynna de tidigare funna rödlistade insektsarterna. För att kunna gynna förbindelseväxterna och mångfalden av andra växtarter samt rödlistade insektsarter i Blüchers park så krävs det en förändring av dagens floraskötsel i parken. Vissa växtarter främjas av en typ av skötsel och således främjas även de insektsarter som livnär sig på dessa växter. Andra växtarter främjas av en annan typ av skötsel. För att klargöra vilken eller vilka typer av floraskötselåtgärder som skulle vara lämpliga för förbindelseväxterna och vidare de funna rödlistade insektsarterna i Blüchers park, så analyseras och diskuteras fakta och data om förbindelseväxterna samt för- och nackdelar med de olika skötselåtgärderna; bränning, bete, slåtter och markomrörning. Slåtter bedöms vara den bästa floraskötselåtgärden för större delen av Blüchers park trots att flera av förbindelsearterna i parken anses mer direkt gynnade av bete än av slåtter (Ekstam 1997). Att bränna av hela eller delar av delområde 4 för att främja ljungen samt att genomföra viss markomrörning i delar av parken för att underlätta för markbobyggande insekter, är också relevant. Fröspridning och utplantering av fler förbindelseväxter samt röjning kring ljuskrävande träd och buskar är ytterligare åtgärder som skulle kunna komma att gynna artrikedomen i området. Sammanfattningsvis uppvisar Blüchers park en flora- och faunadiversitet som är värd att bevara och utveckla. Denna studie bidrar med kunskapsunderlag för detta arbete.