Tickor på död ved

Sammanfattning: I dag råder det brist på död ved i Sveriges skogar. Detta på grund av det intensiva skogsbruket där man kalhugger och plockar bort all liggande ved. Dock är det viktigt med många döda träd i olika nedbrytningsstadier för många skogslevande arter. Svenska skogar har få urskogar där naturliga avdödningsprocesser av träd får ske och därför minskar den biologiska mångfalden i skogen. Tre arter som endast trivs i naturskog är tickorna ullticka, Phellinus ferrugineofuscus, gränsticka, Phellinus nigrolimitatus och vedticka, Phellinus viticola. Dessa arter är användbara som indikatorarter då de nästan endast växer i skog med höga naturvärden eftersom de växer på lågor i olika nedbrytningsstadier. I denna studie undersöktes dessa arter i syfte att påvisa vilka faktorer som krävs för att de ska trivas, och på så sätt kunna förutse på vilka lågor de kan påträffas. Som en jämförande art undersöktes klibbtickan, Fomitopsis pinicola¸ då den inte är lika krävande och kan växa i många skogar på nyfallna träd. Genom att undersöka dessa arter och vad de kräver kan man bedöma en skog utifrån deras faktorer och på så sätt se om skogen har höga naturvärden, och vad som krävs i form av död ved. Resultatet visar att ju större låga, i både bredd och längd (större area), och ju mer nedbruten den var, desto större utbredning av arten P. nigrolimitatus kan man hitta. P. viticola kräver högre nerbrytningsklass och tjockare diameter på lågan. Undersökningen visar även att hos F. pinicola var nästan alla faktorer lika viktiga, och att den kan växa nästan var som helst, fast minskar i förekomst på mer nedbrutna träd. Tyvärr fanns inte tillräckligt med P. ferrugineofuscus för att kunna göra statistiska undersökningar, vilket i sig indikerar att den är ovanlig och har höga krav vad gäller dess habitat.