Förskolan Kojan

Sammanfattning: Dagens städer förtätas och marken blir allt mer dyrbar.  Det leder till att grönområden byggs bort och de fria ytorna mellan husen minskar. Barn är de som prioriteras sist när städerna växer. Förskolor får allt mindre yta, framför allt gården och utemiljön blir lidande. Speciellt i nya stadsdelar syns tydliga exempel denna utveckling. Forskning visar att barn mår bra av att vistas i naturen, men många får tyvärr inte möjlighet  till detta. I förskolan ser man många fördelar av att låta barnen spendera en stor del av sin tid utomhus. Att aktivt arbeta med utomhuspedagogik är att ge barnen en jämställd lekmiljö och samtidigt säkerställa att fria ytor prioriteras för barn i staden. Jag vill skapa en förskola med rötterna i utomhuspedagogiken, anpassad för barn  som växer upp i stadsmiljö och därmed saknar natur och stora ytor där det är säkert att vistas. Hur kan man få ut så mycket utemiljö som möjligt på en begränsad yta, samtidigt som  en kvalitativ inomhusmiljö bibehålls?  Det har varit min utgångspunkt i arbetet med förskolan; att skapa förutsättningar  som kan appliceras på förskolor runt om i staden där det råder brist på yta  tillägnad barnen i området. Om utemiljön är central i verksamheten måste den få ta plats. Det får den inte idag.