Att känna men inte få uttrycka : En kvalitativ studie om personalens emotionella härbärgeringsarbete inom särskilt boende

Sammanfattning: Studiens syfte var att utifrån ett emotionssociologiskt perspektiv öka förståelsen för det härbärgeringsarbete som utförs av omsorgspersonal inom särskilt boende. Det var även att undersöka vad personalen gör för att klara av härbärgeringsarbetet samt vad som underlättar respektive försvårar det. För uppfylla syftet intervjuades sex stycken undersköterskor som arbetade inom särskilt boende. Materialet från intervjuerna kodades, sorterades och kategoriserades vilket resulterade i fyra huvudsakliga härbärgeringssituationer och strategier samt två huvudsakliga organisatoriska förutsättningar och brister. De teorier som användes var Hochschilds (2012) teori om emotionellt arbete och emotionellt lönearbete, Collins (2004) teori om interaktionsritualer och Olssons (2008) teori om härbärgeringsarbete. Situationerna då känslor behövde härbärgeras var; i närheten av döden, möten med kravfyllda och otrevliga anhöriga, möten med oroliga och dementa boende och när man är rädd för att göra den boende ledsen. I dessa situationer var det personalens egna känslor som behövde härbärgeras som en konsekvens av att de befann sig i sin yrkesroll. Personalens strategier för att hantera härbärgeringsarbetet var; prata med kollegor och dela känslor, begränsa exponeringen på kort och lång sikt, göra interaktionen med de boende trivsam och enkel samt sänka krav och förväntningar. De förutsättningar som de intervjuade upplevde sig ha var ett bra samspel och stöd från kollegor samt lyckade interaktioner med de boende. De hinder och brister de upplevde i arbetet var bristande kollegialt stöd och för lite avsatt tid till reflektion. Förutsättningarna gjorde härbärgeringsarbetet lättare att utföra medan bristerna och hindren dels skapade härbärgeringssituationer och försvårade härbärgeringsarbetet och användandet av personalens strategier.