Vitet i svensk och engelsk rätt - Särskilt om vitesklausuler i kommersiella avtal underkastade svensk rätt

Sammanfattning: Vitesklausulen är ett vanligt förekommande avtalsvillkor, särskilt mellan kommersiella parter. Det är inte heller ovanligt att dessa vitesklausuler författas på det engelska språket. Anledningen (eller anledningarna) till varför avtalsparterna väljer engelska som avtalsspråk varierar, och bero-ende på anledningarna varierar också domstolens bedömning av vitesklau-sulen då svensk lag utgör avtalsstatut. Uppsatsen utgår från en rättsdogma-tisk och komparativ metod, där vitesklausuler undersöks enligt engelsk och svensk rätt. Dessutom utreder uppsatsen hur engelskförfattade vitesklausu-ler i ett avtal bedöms enligt svensk rätt. Inom engelsk rätt utgör vitesklausulen antingen en liquidated damages-klausul eller en penalty-klausul. För att avgöra vilken vitestyp det är fråga om använder sig engelsk rätt av två olika test. Det ena med sikte på om vitesbeloppet utgör en ”genuine pre-estimate of damage”. Det andra med sikte på om ett ”legitimate interest” skyddas av vitesklausulen. Vilka rätts-följder vitesklausulen får är helt beroende av domstolens klassificering. När det gäller svensk rätt görs inte samma absoluta gränsdragning mel-lan olika vitestyper. Istället tolkar domstolen vad parternas syften varit med vitesklausulen och utifrån de identifierade syftena kan domstolen komma att jämka eller ogiltigförklara vitesklausulen i enlighet med 36 § AvtL. Uppsatsen presenterar vidare en särskild terminologi i syfte att förklara hur vitesklausulen bedöms enligt svensk rätt. Dessutom argumenterar uppsatsen för att syftet med vitet in dubio anses vara ersättande inom svensk rätt. Uppsatsen identifierar ett antal likheter och skillnader mellan rättsord-ningarnas sätt att bedöma vitesklausuler. Utifrån dessa argumenterar upp-satsen för hur de engelska begreppen ”liquidated damages” och ”penalty” förhåller sig till den i uppsatsen presenterade terminologin enligt svensk rätt. Om svensk rätt utgör avtalsstatut är det svensk avtalstolkning som avgör hur avtalet ska tolkas, även om avtalet skulle vara författat på engelska. Svensk avtalstolkning utesluter emellertid inte en tolkning enligt engelsk juridisk-teknisk innebörd. Utgångspunkten är dock att engelska begrepp översätts till svenska och förstås enligt svensk juridisk-teknisk innebörd. Uppsatsen föreslår därför att, då ett avtal författas på engelska, parterna bör förtydliga vilken juridisk-teknisk innebörd begreppen i avtalet ska förstås enligt. Sådana hänvisningar till domstolen är materiellrättsligt bindande för domstolen och inverkar därför på domstolens bedömning. Exempel på hur ett sådant avtalsvillkor kan utformas ges mot slutet av uppsatsen.