Vuxet ansvar ska tas av vuxna människor - Eller? - Om unga vuxna lagöverträdare och deras särbehandling inom den svenska straffrätten

Sammanfattning: Syftet med denna framställning är att genom en rättsdogmatisk och rättssociologisk metod begrunda och skapa en bättre förståelse för lagstiftarens val att särbehandla unga lagöverträdare. Med gällande rätt, dess historiska bakgrund, straffets funktion och myndighetsbegreppet i åtanke har särbehandlingen diskuterats i förhållande till begreppet rättvisa. Vid femton års ålder inträder straffansvar i samband med att individen blir straffmyndig. Den unge kan däremot bli föremål för mildare straff upp till tjugoett års ålder. Strafflindringen uppmuntras med hänsyn till att unga individer anses vara mer sanktionskänsliga samtidigt som de också har en outvecklad ansvarsförmåga. Vidare anses det finnas ett större behov av tolerans i förhållande till ungdomar, deras misstag och oönskade beteenden, eftersom de unga befinner sig i en utvecklings- och inlärningsprocess på väg att bli vuxna. Nyligen inkom en motion vilken förmedlade åsikten att vuxna människor bör kunna ta ett vuxet ansvar. Motionen ifrågasatte därmed den straffrättsliga särbehandlingen för de individer som hunnit fylla arton år. Det har framhållits att strafflindringen för unga vuxna gynnar lagöverträdaren eftersom denne blir föremål för ett mildare straff än det som en vuxen individ hade tilldelats i samma situation. Följaktligen har brottsofferperspektivet kommit i skymundan när hänsyn istället tas till förmån för lagöverträdaren och dennes fortsatta utveckling. Att besvara frågan huruvida särbehandlingen är rättvis eller inte har ansetts problematiskt eftersom rättvisa är en subjektiv konstruktion. Objektivt är det enkelt att ansluta sig till tankarna om att strafflindring är bra för den unge lagöverträdaren och dennes fortsatta utveckling. Strafflindringen ger den unge en chans att bli en bättre människa innan samhället dömt ut honom eller henne som kriminell. För att komma fram till motsatt åsikt har det funnits ett behov av att dra in känslor i debatten. Ungdomsrabatten anses inte lika befogad när det finns ett brottsoffer eller anhöriga som blivit påverkade av den brottsliga gärningen.