Det försummade barnet : Distriktssköterskans försummade område

Sammanfattning: Försummelse är ett diffust och globalt folkhälsoproblem som medför förödande konsekvenser. Försummelse är svårt att upptäcka och innefattar en oförmåga att tillgodose barnets behov såsom trygghet, omsorg, vård, stimulans och utbildning. Prevalensen är ett mörkertal och försummelse är statistiskt underrapporterat. Distriktssköterskor inom primärvården träffar barn dagligen och har skyldighet att orosanmäla vid blotta misstanke om att barn far illa. Under covid-19 pandemin har samhället blivit utsatt för hård press och mycket talar för att försummelsen har ökat under pandemin. Studiens syfte är att undersöka distriktssköterskor inom primärvård och deras kunskap om försummelse av barn samt om covid-19 pandemin påverkat förekomsten. Studiens metod är en kvantitativ tvärsnittsstudie, baserad på en enkät, med både fasta och öppna svarsalternativ, där de slutna frågorna analyserats kvantitativt och de öppna frågorna tematiseras med inspiration av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att år av arbetserfarenhet inom primärvården samt specialistutbildning är av betydelse och kan vara avgörande för att upptäcka och upprätta orosanmälning av barn utsatta för försummelse. specialistutbildade sjuksköterskor inom barnhälsovården är bättre på att upptäcka försummelse och upprättar orosanmälningar i högre utsträckning än distriktssköterskor inom vårdcentral. Det föreligger en kunskapslucka inom forskning där mer studier behövs specifikt gällande försummelse. En osäkerhet i bedömning av hur allvarlig situation barnet befinner sig är starkt förknippat med distriktssköterskans erfarenhet. Tydligare verksamhetsrutiner behövs och kunskapsutbyte mellan distriktssköterskor önskas. Pandemin har påverkat samarbetet mellan distriktssköterskor och andra professioner genom att möten blivit mer digitaliserade. Att förebygga försummelse är en viktig åtgärd för en hållbar utveckling.