”Ramarna blev för begränsande” : Förskollärares perspektiv på kreativitet före och efter Läroplanen

Sammanfattning: Syftet med den här studien var att genom ett nu och då perspektiv analysera hur förskollärare utbildade före och efter läroplanen resonerar kring begreppet kreativitet och vilken plats den har i förskolan. För att närma sig detta intervjuade författaren tre förskollärare som fick sin utbildning på 70 och 80-talet, före läroplanen, samt tre förskollärare utbildade mellan 2008–2022, efter läroplanen. Med semistrukturerade intervjuer ställde författaren frågor om hur stor plats kreativiteten fick i deras utbildning och hur det sedan påverkade hur de arbetade med kreativitet. Vidare hur de tyckte att läroplanen hade påverkat deras undervisning i kreativitet. Samtliga förskollärare beskrev olika aspekter av begreppet kreativitet vilket visade att det inte är ett entydigt begrepp. Huvudpoängen i författarens analys av materialet är att kreativiteten i förskolan har gått från en expressiv, yttre, estetisk kreativitet till en mer produktiv, inre/yttre, utforskande kreativitet i alla ämnen.  Återkommande under studiens gång, var tidens inverkan på kreativitet. Kreativitet är något som behöver tid för att utvecklas och gynnas inte av tidseffektiva arbetsscheman. Flera av förskollärarna påtalade dilemmat med tidsbristen när de delade kreativitetsrum med flera andra avdelningar. Läroplanen förespråkar både spontana och planerade aktiviteter. Men med snävare tidsramar, underbemanning och stora barngrupper pressas kreativiteten från en spontan till en mer styrd kreativitet. Författaren drar slutsatsen att förskollärarna måste vara vaksamma så att den expressiva kreativiteten inte försvinner från förskolan för då försvinner främjandet av ett eget meningsskapande, det som gör oss till människor – frihet och individualitet. Förskollärarnas tankar och resonemang om begreppet kreativitet och hur det har utvecklats verkar inte ha kommit ifrån deras förskollärarutbildning, så författaren frågar sig var de har fått informationen ifrån. Med tanke på de varierande aspekterna av begreppet som förskollärarna lyfter så argumenterar författaren liksom tidigare forskning för att förskollärare behöver utbildning i begreppet kreativitet i förskollärarutbildningen. Detta för att säkra en kollegial samsyn, likvärdig undervisning samt för att de ska kunna identifiera och främja det i verksamheten.