Undersökning av riktigheten för värmekonduktiviteter i ett vattenrutschbaneelement

Sammanfattning: Den här studien handlar om att undersöka värmemotståndet för ett vattenrutschbaneelement för att se om det finns en skillnad mellan schablonmässiga och uppmätta värden för värmekonduktiviteten hos materialen men även undersöka hur stor påverkan de längsgåendeflänsarna har på transmissionsförlusten. Det finns ofta en skillnad mellan det schablonmässiga och faktiska värden när matningar genomförs på färdigställda konstruktioner. Syftet med studien är att undersöka riktigheten av schablonmässigt bestämt värmemotståndet för ett vattenrutschbaneelement (banmodell typ-1000) som produceras av Hydro Sport AB. Studien kommer även att undersöka materialens temperaturberoende utifrån värmekonduktivitet. En laboratoriemätning utfördes i ett klimatkammarskåp med värmeflödesmätare och termoelement för att bestämma värmekonduktiviteten för glasfiberlaminatet (GFRP) och mäta värmemotståndet för den sammansatta konstruktionen och genom att subtrahera glasfiberlaminatet värmemotstånd för att erhålla värmekonduktiviteten för Armaflex isoleringen. De framtagna värmekonduktiviteterna användes som parametrar i Comsol Multiphysics simuleringarna för att undersöka hur stor skillnad schablonmässiga och uppmätta värden har för denna specifika vattenrutschbana. Handberäkningar gjordes för att säkerställa att Comsol Multiphysics simuleringarna var pålitliga. Resultaten som framtagits i studien visar på att båda materialen men framför allt glasfiberlaminatet hade ett lägre värmekonduktivitetsvärde än det schablonmässiga som används i beräkningar i dagsläget.