Interventioner som påverkar följsamheten till egenvård vid diabetes typ 2 : En litteraturöversikt

Detta är en Magister-uppsats från Uppsala universitet/Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap

Sammanfattning: Introduktion: Diabetes typ 2 anses som ett allvarligt hälsoproblem i världen. Egenvård är en av hörnstenarna vid behandlingen. Personer med diabetes typ 2 behöver motivation för att utföra egenvård. Forskning har visat att kunskap och förmåga behövs för att kunna utföra egenvård. Distriktssköterskan/diabetessköterskan måste ta hänsyn till personens tillstånd samt syn på sjukdomen och utifrån det erbjuda en personcentrerad vård.    Syfte: Syftet var att undersöka effekt av olika interventioner som avser att förbättra följsamhet till egenvård hos personer med diabetes typ 2.   Metod: Artiklarna söktes i databaserna CINAHL och PubMed. Litteraturöversikt är baserad på 20 vetenskapliga kvantitativa artiklar, granskade med bedömningsmall av Forsberg och Wengström, samt analyserade med hjälp av Fribergs metod.    Resultat: De interventioner som påverkar följsamheten till egenvård är socialt stöd eller kamratstöd, anpassad utbildning och information samt interventioner med hjälp av digitala verktyg. För att personer med diabetes typ 2 ska kunna utföra egenvård, behöver de stöd från sina anhöriga och från samhällets/ sjukvårdens insatser. Samtidigt främjar olika interventioner kommunikationen i vården, ökar kunskap och motivation samt bidrar till följsamhet av egenvård hos personer med diabetes typ 2.   Slutsats: Resultatet ökar distriktssköterskans förståelse för följsamheten till olika interventioner gällande egenvård hos personer med diabetes typ 2 och betydelsen av personcentrerad vård. Hälsolitteracitet är en riskfaktor för att personer med diabetes typ 2 avstår från egenvård, vilket kräver anpassad information och utbildning utifrån personens kunskapsnivå. 

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)