Rättssäker och könsneutral bedömning? -en empirisk undersökning av rekvisitet 'annat socialt nedbrytande beteende'

Sammanfattning: Genom lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, kan tvångsvård beredas antingen grundat på de förutsättningar som ges under miljöfallen i 2 § LVU, eller de förutsättningar som är kopplade till den unges eget beteende under 3 § LVU. I fokus för uppsatsen ligger ’annat socialt nedbrytande beteende'; ett av de rekvisit där vård kan beredas grundat på den unges eget beteende. Uppsatsen utgår från både ett rättssäkerhets- och ett genusperspektiv. Därmed är även syftet med uppsatsen tvådelat. Syftet är dels att undersöka vilka beteenden som faller in under nämnda rekvisit enligt gällande rätt och jämföra detta med hur rättstillämpningen ser ut i förvaltningsrätterna, dels att undersöka om det finns skillnader mellan könen gällande vilka beteenden som faller in under rekvisitet. Frågeställningarna rör på så sätt både vilka beteende som faller in under rekvisitet enligt gällande rätt och hur väl förvaltningsrätternas tillämpning av rekvisitet överensstämmer med gällande rätt, samt om det finns skillnader i förvaltningsrättens bedömning av rekvisitet mellan könen. Den sista frågeställningen gäller hur rekvisitets formulering och förvaltningsrätternas tillämpning ter sig ur ett rättssäkerhetsperspektiv. För att utreda gällande rätt används rättsdogmatisk metod, medan det empiriska materialet och dess analys baseras på rättsanalytisk metod. Undersökningen av det empiriska materialet genomförs genom att utgå från de beteenden som enligt gällande rätt kan anses utgöra rekvisitet. Dessa grunder kan ses som rättssäkra på så sätt att de anses som förutsägbara. Rättsfallen har därefter bedömts efter vilken huvudsaklig grund som gjort att den unge anses ha ett ’socialt nedbrytande beteende’. Rättsfallen har även kategoriserats i förhållande till tveksamma grunder, vilket framförallt innebär beteenden eller situationer som genom prejudikat bedömts att de inte utgör ett socialt nedbrytande beteende. Även andra aspekter av bedömningarna som rör rättssäkerhets- respektive genusperspektivet analyseras. Undersökningen av gällande rätt visar att det finns vissa klargöranden som både pekar ut beteenden som anses utgöra ’socialt nedbrytande beteende’, men även beteende eller situationer som inte gör det. Analysen av det empiriska materialet visar att i majoriteten av rättsfallen utgör huvudorsaken till att den unge anses ha ett ’socialt nedbrytande beteende’ något av de beteende som får anses förutsägbara. Dock finns det andra aspekter av bedömningarna som är problematiska ur ett rättssäkerhetsperspektiv, både med tanke på legalitets- objektivitets- och likhetsprincipen. Undersökningen visar även på vissa skillnader i domstolens bedömning av vårdbehovet i förhållande till den unges kön, framförallt när det gäller beteende relaterat till sexualitet.