En studie om samband mellan hur elever ser på sig själva som lärande individer i matematik och deras förmåga att lösa matematikuppgifter

Sammanfattning: Hur elever beskriver sig själva som lärande individ i matematik, om det finns samband mellan hur elever löser och utvärderar matematikuppgifter samt hur eventuella samband ser ut har undersökt i studien. Åk 8-elevers lösningar av ett antal matematikuppgifter samt fyra elevintervjuer utgör studiens empiri. Utifrån ramverket self-efficacy har matematiklösningarna och intervjusvaren från eleverna analyserats och ett antal kategorier synliggjorts. Resultaten visar vaga samband mellan elevers syn på sin förmåga och hur de lyckas lösa uppgifter i matematik. Efter lösningarna märks att elever omvärderar synen på sin förmåga i enlighet med deras resultat av arbetet. Elever visar osäkerhet kring att delge sina prestationer inför andra i klassrummet då de inte vill riskera att svar och lösningar är felaktiga. Fokus läggs på att producera korrekta svar på såväl frågor som tester och prov vilket även undervisningen tycks efterfråga. Elevers uppfattningar och matematiska identitet påverkas av den undervisningspraktik, samt den sociala kontext de befinner sig i. En syn på en bra matematikelev som flitig, tyst och gör många uppgifter framkommer. Trots osäkerhet kring att eventuellt göra fel så uppskattar och antar eleverna gärna utmaningar i matematik. Detta om syftet med undervisningen de deltar i är att få träna förmågor och att lära framför att prestera och bli bedömda.