Prototyptillverkning i plast med FriFormFramställning : - handledning vid val av FFF-metod

Sammanfattning: FriFormFramställning är en additiv tillverkningsteknik, vilken innebär att detaljen byggs upp lager för lager, genom att material successivt tillförs. En vanlig tillämpning av denna metod är tillverkning av prototyper i plast. Metoden har blivit populär främst tack vare dess möjlighet att reducera ledtiden. Teknikens förmåga att skapa komplexa geometrier, vilka inte alltid kan tillverkas med klassisk tillverkning som bygger på svarv- och fräsoperationer, har också bidragit till dess popularitet. Det finns klara fördelar för företag att använda prototyper i sin tillverkning. De kan göra att fel och brister hos den slutgiltiga produkten tidigt kan upptäckas eller fungera som en källa till feedback och förbättrad kommunikation. För att få en så passande prototyp som möjligt är det av stor vikt att företaget definierar syftet med prototypen. För att definiera syftet bör företaget ha en tydlig bild av de krav som kommer att ställas på prototypen, samt hur prioriteringen bland dessa krav ser ut. Prototyptillverkningen bör därför struktureras upp och planeras, då det underlättar arbetet med att göra dessa viktiga prioriteringar. Inte förrän detta är gjort kan företaget utreda vilken FFF-metodsom är lämpligast att använda. Vid val av FFF-metod för tillverkning i plast, finns fem möjliga metoder. Dessa är Stereolitography (SLA), Selective laser sintering (SLS), 3D-Printing (3DP), PolyJet och Fused deposition modeling (FDM). De olika FFF-metoderna ger inte exakt samma slutresultat. Prototypen kommer, beroende på val av material och metod, att få varierande egenskaper. De egenskaper som ofta prioriteras hos plastprototyper är hållbarhet, form, ytfinhet, tolerans, storlek och estetik. Materialvalet blir av storvikt då materialets egenskaper måste svara mot de som önskas hos prototypen. Vilka material som kan användas av de olika FFF-metoderna varierar. Val av material är alltså starkt knutet till val av metod, vilket man måste vara medveten om för att lyckas tillverka en ändamålsenlig prototyp. Skillnader i hur stora prototyper som kan tillverkas samt kostnader och tidsvinster som fås med respektive metod är faktorer som också bör vägas in av företaget vid val av tillverkningsmetod. Valet av metod blir därför snabbt komplext. Genom att värdera kraven som ställs på prototypen och jämföra dessa mot egenskaperna hos materialen och maskinernas prestanda, kan man komma framtill vilken metod som är passande. Det går, med andra ord, inte att kora någon bästa metod utan detta varierar med situation och prototyp. Hur försäljare av FFF-maskiner och tillverkare av prototyper i plast tänker och guidar sina kunder följer ett tydligt mönster. Branschen vidhåller även det faktum att prototyper bör ha ett utarbetat syfte, som definieras av kraven på egenskaper som prototypen bör ha, vika uppfylls genom val av material och FFF-metod. Slutsatsen av detta blir att det inte finns någon bästa FFF-metod vid tillverkning av prototyper i plast. Varje prototyp kräver en enskild analys och beroende på önskvärda egenskaper hos prototypen kan en bästa FFF-metod för denna prototyp koras.