Nej! Vi har inte anpassad kriskommunikation : En kvalitativ och kvantitativ studie av kommuners anpassade kriskommunikation, med fokus på Sundsvalls kommun.

Sammanfattning: Kommunikationsdirektör vid Sundsvalls kommun önskade undersöka hur man på bästa sätt kommunicerar vid kris med personer som inte talar svenska. Detta eftersom att Sundsvalls kommun ansåg att man saknade tillräckliga språkkunskaper för att hantera kriser. Enligt forskningen är det just personer av annat ursprung än landet det bor i som är mer utsatta vid kris (Olofsson, 2007:7), varför det är viktigt att anpassa kommunikationen så att den når ut till och kan hjälpa alla medborgare. Jag fann det därför intressant att undersöka Sundsvalls kommun och dess kriskommunikativa anpassning genom att intervjua de som inom kommunen är ansvariga för kriskommunikationen samt undersöka hur det ser ut i landet i stort. Syftet med uppsatsen är att undersöka om Sveriges kommuner anpassar sin kriskommunikation för medborgare med utländsk bakgrund med huvudfokus på hur Sundsvalls kommun arbetar strategiskt med sin kriskommunikation.   Metod och material: Kvalitativ samtalsintervju med Camilla Nilzén och Ulf Wallin vid Sundsvalls kommun med kompletterande kvantitativ webbenkät till 121 svenska kommuner. Huvudresultat: Sundsvalls kommun är inte anpassade i sin kriskommunikation till medborgare med utländskbakgrund vilket även antas gälla en större del av landets kommuner. Däremot visar resultatet på att kunskapen om att kommunicera på ett anpassat sätt finns varför Sundsvalls kommun och de av landets kommuner som inte är anpassade på ett enkelt sätt kan bli bättre på att anpassa sin